samla plägseder voro henne kära. Alla tjenarne, i sitt bästa livrå, rörde sig af och an med ovanlig liflighet, och flera än en gång anmärkte den gamle hofmästaren skämtsamt, att han nu skulle få börja ställa tornklockan igen. Stödd vid general Trelawneys arm stod den gamla tanten med sitt -soligaste leende på terrassen framför boningshuset och värtade att få se vagsen, som skulle ditföra de kära resande vännerna. Andtligen syntes den med rask fart komma uppför den breda allen — postiljonerna sparade hvarken piska eller sporrar. Generalen hviftade med sin näsduk och besvarades genom ett lika tecken frin vagnen. Harolds hjertliga omfamning besvarades med lika mycken värma af miss Margaret, ehuru han verkligen hade bringat den makalöso spetsmössan något i oordning. Ett ör föru: skulle han hafva blifvit hugnad med cn hel timmas Tföreläsning för sitt stormandt uppförande. Vid detta tilifille var dock naturens röst starkare än ce Hade har tramvat på hennes knäh skjutit hennes papegoja eller begått någ I annan. lik svår förbrytelse, så skulle den gamla damen villigt hafva förlåtit bonom, af h man kan finna att miss Tr vida bättre än hennes både Ivun Det :t ser nu änttlig åter ut som ett bem, utropade va VG tryckte hjertligt Harolds band. y . och tusende gånger välkorurmen till Granstounc Parkb . Och till din tant, min käre gosse, till: den förra, medan hon satte spetsmössan til rätta igen. Låt äfven mig tillägga komsthelsning, sade g knappt har rättighet der medlem af din familj. bu! bn! ACn At