STOCKEOLM den 30 Sept. Den bekanta Monitörartikeln öfver franska pressens ställning har tydligen visat de liberala i Frankrike, att de icke böra öfverlemna sig åt några illusioner, och att. Louis Napoleon icke är hågad att medgifva någon jemkning i systemet af den 2 December. Franska pressen sjelf kan icke mycket orda om saken, men af korrespondenser finner man, att de i Monitören framställda förmynderskapsteorierna hos pariserbefolkningen framkallat hånlöje och förargelsejs och att man allmänt anser detta bornerade uttalande om presstvångets nödvändighet vara ett stort missgrepp af kejsaren, hvars välde snart torde sakna hvarje annat väsentligt stöd än polismaktens vidt utgrenade -och välordnade mekanism. : Öfvef tillintetgörandet af förhoppningarne på lossandet af det franska trycktvånget yttrar sig Times i en artikel, ur hvilken vi meddela följande: Kejserliga regeringen i Frankrike har icke skäl att klaga öfver något aftagande i massans sympatier eller i myndighet. Det kan ej uppstå något tvifvel derom, att kejsarens makt, styrkan. af det Bonapartiska systemet samt den ytterliga modlösheten Hos alla de partier, hvilka stå i förbindelse med oppositionen, äro större nu än under någon annan tidpunkt alltsedan det ryska krigets segerrika slut. livar och en, som jemför Napoleon III:s ställning i: närvarande stund med den, som han innehade några veckor efter Orsinis mordförsök, skall finna huru mycket han vunnit genom att visa sitt folk, att han besitter dessa militära egenskaper, hvilka i dess föreställning äro förenade med namnet Bonaparte. Den Cesar, som nu till sina anspråk på purpurn lagt segrarne vid Magenta och -Solferino, är oberoende af allmänna opinionen till en grad. hvartill den tarfliga konungskheten häri Eng: land svårligen tan hoppas komma. Hvad under då att en sådan monark, och -som befinner sig i en sådan ställning, icke visar sig benägen att uppgifva det ringaste af sin makt. allra minst åt pressen. Att medgifva något å! armån, eller den gamla adeln, eller borgareskapet, eller de manufakturidkande klasserna. eller presterna, eller allmogen, skulle vara mera förklarligt. Kejsaren har. ock sökt: att förvandla de olika intressena inom Frankrike till sina anhängare, utan att likväl. gifva dem den ringaste makt eller afstå något at sin egen. Han har visat dem: tjenster, och: tacksamheten, eller snarare hoppet på ytterligare ynnestbevis, har visat sig svara deremot. Men af en fri press kan han ej vänta sig någonting sådånt. Pressen representerar folkets och tidens omdörne, opinioner, känslor, och den kan ej äfven om den ville det, förblifva beständig i sitt försvar af regeringen. Det är väl bekant, att regeringens harm i synnerhet blifvit väckt genom de lugna, men derföre ej mindre träffande artiklarne i den moderata eller konstitutionella pressen. Ironien i Journal des Debats eller Revue des deuz Mondes har varit vida skadligare för imperialismen och verkat vida mer till upprätthållandet af oppositionens mod och ifver än alla de utfall, som blifvit tryckta i Brissel eller Jersey. De konstitutionella. bladens: ledare äro oförsonliga fiender till det nu rådande systemet, och de måste förändra sjelfvaysin natur förrän de skulle kunna; gifva. berörde system sitt bifall. Det behöfver ej sägas, att dylika män alltid måste misstros af en kejserlig regering. De kunna väl någon gång förmås till ögonblickliga medgifvanden eller till och med förordanden, men de äro ej att lita på, och det kan tagas för afgjordt, att när helst folkgunstens ström vänder sig emot regeringen, så komma dessa stormfoglar ännu en gång at höja sina. röster för frihetens och de parlamentariska institutionernas sak i Frankrike Bättre då att hålla. dem qvari handen. Unde nu gällande lag kan regeringen gör: allt hvac den behagar. Den behöfver ej aktionera elle; varna eller indraga en tidning.. Författare a hvilken färg som helst kunna i åratal tillåtas at säga hvad .dem lyster; det är endast då rådgif varne i Tuilerierna anse en .strängare åtgär helsosam, som man besluter sig till att mel lankomma. Hvarföre skulle väl en mäktig och lyckosam regering vidtaga någon ändring i en lag, som i sjelfva verket gör henne all rådande? För närvarande eger presson jemn så mycken frihet som är förenlig med im perialismens intressen; och under 1852 år iryckfrihetslag åtnjuta ju skriftställare en ab solut frihet så länge de blow: ieke yttra nå gonting som misshagar regeringen. Denn: anser sig sålunda ha uppsigt öfver en säker hetsventil, som den kan regulera i enlighe med-sina egna intressen. Himlen gifve blot att det ej till slut må gå på samma sätt som nyligen medsden jättelika ångaren, nemliger att just det, som troddes böra minska på tryck: ningen af den inre värmen, blef i sicifva ver ket en anledning tll den största våda, deri genom att man allt för mycket komprimerad: det explosiva. elementet!s å Så långt T-mes. Bland de franska tidningar, som uttalat sig i ämnet, -har Pre se ådragit sig mesta upp märksamhet genom en artikel, i slutet hvara yttras. följande: : Den vigt, som regeringarne 1 allmänhe fästa vid inskränkahde åtgärder, är gansk: illusorisk. De tro sig häruti finna en vis styrka, men de bedraga sig. En regering enda styrka Jigger i den erkänsla hon fram kallar genom sina välgerningar, i den akt ning hon bjuder genom sin rättrådighet. De är att misskänna sig sjelf, att stiga ned. on man vägrar att. bestå profvet af en fullkom ligt fri diskussion, så snart man vet sig var: 6 Ta HANSON STORAN RAN NESS