beredning och osttillverkning tillgodogöra; dem för den större handeln, hvarigenom äfven mindre jordbrukare kunde vinna lättare afsättning och högre betalning för sin mjölk samt på detta sätt småningom förbättra sina egendomar och höja deras afkastning. Detta förslag om bildande af sådana bolag för mejeriskötsel tycktes omfattas med mycket bifall, såsom varande enda medlet att äfven till den minsta jordbrukare sprida de fördelar för landtbruket, som en ordnad boskapsskötsel medförer, och skulle hushållningssällskapet framdeles öfverlägga om lämpligaste sättet för deras åvägabringande. — Man läser i Göteborgs Handelstidning : I Englands kyrkliga och religiösa lif har på sednare tiden förargelse af mångahanda slög åstadkommits genom det åt katolicismens ande och former lutande puseyitiska partiet bla den protestantiska kyrkans prester. Så inträffade den 4 September i en kyrka i London att den fungerande presten, som uppträdde en drägt liknande de katolska presternas, möt: tes af den församlade menigheten med hög: rop och slutligen blef uthvisslad. Försam lingsboerna höllo derefter ett möte och uppsatte till biskopen af London en adress, i hvil ken de besvärade sig öfver sina presters körlek för katolsk ritual o. 8 v. Biskopen ha nu utfärdat ett skriftligt svar på denna adress. Han beklagar, att sådana uppträden kunna tima i en kristen kyrka, men medgifver, att det är presterna som åstadkommit förargelsen. Betecknande dessas uppförande som dårskap och barnsliga upptåg, påpekar han derefter, att han blott eger att gifva presterne råd, men att det är domstolarne, som i sista hand hafva att afgöra tvister mellan församKingarne och dem. Engelska pressen ger biskopens svar sitt odelade bifall. Vihafva anfört denna händelse, emedan hon innebär en varning, som kan komma äfven Sverges protestantiska menighet till godo och ej bör förbises, d? det nya svenska kyrkohandboksförslaget kommer under härnäst sammanträdande riksdags behandling. Vi hafva vid eit föregående tillfälle fäst uppmärksamhet på detta förslag, som tillkommit under inflytelse af s. k. nyluterska prelater (närmaste själafränder till de engelska Puseyiterna), och i hvilket korstecknets återinförande är långt ifrån det enda, som måste väcka förargelse och stöta en protestantisk menighet för hufvudet.