Har någon olycka inträffat vid grufvan? frågade en af dess uppsyningsmän, som han mötte på den förnämsta gatan. Der står allting väl till, svarade den resande, Någonting ondt på färde ännu längre bort? Ja ja, en svår casus! utropade den gamle läkaren; ganska kinkig casus. Och han körde raskt på. Det dröjde dock en stund innan hästen, sedan flera år tillbaka van vid sin herres jemna luak, tycktes förstå att han borde röra sina ben i raskare fart; men sedan han med piskans och tömmens tillhjelp kommit till klart begrepp om sin skyldighet, fullgjorde det stolta djuret den med snabbhet och kraft. Trettio engelska mil tillryggalades på mindre tid än tre timmar. Före aftonen kommo de resande till ett värdshus vid vägen, framför hvilket några gossar och en trasig stalldräng Jedde af och an fyra eldiga, bruna hästar, som voro i ordning. till postvagnens ankomst, Coco har gjort sin sak bra, Peter,, sade doktorn och klappade det rykande djuret på länden. Vi hafva hunnit fram i rätt tid. Den gamle soldaten svarade intet, utan betraktade blott talaren med en förvirrad blick. Han hade under dagens lopp genomgått de olika stadierna af förvåning, häpnad och bestörtning, i hvilket sednare tillstånd det. var hans lott att tillsvidare förblifva. — : Då postvagnen kom, funnos lyckligtvis ett par platser lediga, som doktorn genast tog. Han hade redan afsändt Coco och chäsen till en arrendator i närheten; som han visste skulle taga säker vård om dem, af vänskap för egaren, och inom få minuter rullade flyktingarne åter af på vägen till London. Flera dagar förgingo efter. doktor Currys och Peters flykt, innan ortens befolkning kunde öfvertyga sig att de verkligen begifvit