1alval alv SOIINarell. DD De Med ångfartyget Nordstjernan bekommo vi i går eftermiddag tidningar från London af den 17, från Paris och Brässel af den 18, från Hamburg af den 19 samt från Berlin af den 20; dennes. Från Köpenhamn ha i dag tidningar ingått af den 19 dennes. FRANKRIKE. Constitutionnel för den 18 dennes innehåller en af Grandguillot undertecknad artikel af hufvudsakligen följande innehåll: En ytterligare förstoring af Piemont skulle upphäfva Jemnvigten mellan nämnde land och Neapel samt till följd af den derigenom uppkommande afunden lägga binder i vägen för den italienska konfederationen. Dessa betänkligheter, hvilka utöfvat sitt inflytande på kejsarens beslut i Villafrånea, måste hos Italiens verkliga vänner, bland hvilka England för närvarande befinner sig, i främsta rummet göra sig gällande. Man torde kunna hoppas, att England i sina åsigter skall ansluta sig till Frankrike. Måtte de båda stormakterna i vestern, bundsförvandter vid Peihos stränder, äfven förena sina diplomatiska bemödanden för att besegra den italienska krisens sista svårigheter samt, om så erfordras, modifiera fredsvilkoren på ett sätt, som är förenligt med deltagarnes intressen och ära. Tack vare denna enighet skall halfön bli fri från Alperna till Adriatiska hafvet. Denna artikel synes gifva stöd åt den från åtskilliga håll uttalade förhoppningen, att händelserna i Kina skola. utöfva inflytande på vestmakternas ömsesidiga förhållanden äfven i andra frågor, företrädesvis den italienska. Åtminstone visar det sig tydligt af artikeln, såframt man får betrakta den såsom officiös, att kejsar Napoleon önskar draga vinst af nyssnämnda händelser till åstadkommande af en öfverenskommelse med England i afseende å Centralitalien. Furstarnes återinsättande i regeringen, hvarpå ännu den sednaste Monitörartikeln lade största vigt, träder nu helt och hållet i bakgrunden; Monitörens välvilliga lärdomar ha ej burit frukt bland italienarne, och på Englands bistånd till restaurationen kan man svårligen räkna. Man lemnar derföre denna del af frågan å sido och försöker med en annan. Hertigdömenas väran att återtaga sina furstar är oskadlig, så änge ej annexationen med Piemontär verkstäld; denna gäller det således nu att för hvad pris som helst förhindra. Annexationen betecknas såsom hinderlig för den italienska konfederationen, och derigenom äfven för Italiens frihet. Man måste således på annat sätt sörja för de herrelösa hertigdömena. En, såsom det vill synas, väl underrättad korrespondent från Paris till Le Nord anser hertigdömenas annexation till Piemont lika omöjlig som furstarnes återinsättande. Ur denna klämma ämnar man hjelpa sig, förmenar Korrespondenten, genom att bilda ett centralitalienskt konungarike, omfattande Toscana och Legationerna, under det att Parma och Modena skulle läggas tillSardinien. Hvem som blifvit utsedd till det nya konungarikets herrskare ger korrespondenten sig väl min af att veta, men vill dock ej sjunga ut dermed. En korrespondent från Wien försäkrar, att grefven af Flandern skall vara i fråga såsom konung i det nya riket, hvilket skulle komma att erhålla namnet Etrurien. Äfven i andra frågor skola de kinesiska tilldragelserna närmat kabinetten i Paris och London till hvarandra, enligt hvad korrespondenter från Biarritz försäkra. Bland annat skall England ha förbundit sig att icke vidare sätta sig emot Spaniens förut med misshag sedda företag mot Marocko, så vidt det gäller frågan. om upprättelse för rifpiraternas våldsamma framfart, samt Frankrikes bistånd åt Spanien. Emellertid berättas från Algier, att en fäktning förefallit på gränsen mellan franska trupper och Marokkanska ryttareskaror under scheik Mahomed-ben-Abdallahs befäl, uppgående till 7000 man, hvarvid fransmännen segrat. Telegrammet om Monitörens vederläggning den 18 dennes af ryktet om ett tillämnadt dekret, hvarigenom presslagen skulle modifieras, lyder fullständigt sålunda: Pressen har i Frankrike frihet att yttra sig öfver alla re