SJUTTONDE KAPITLET, Till mångas förvåning, som hade sig väl bekant till huru högt belopp sir John Sellem spekulerat i de spanska fonderna, höll denne herre dock sitt hufvud uppe — eller, med andra ord: han infriade utan tvekan alla vexlar. Den listige ränksmidaren egde ej endast en hög grad af sinnesstyrka, utan kunde äfven förundransvärdt väl beherrska sina drag. 9Sedan flera veckor hade han stått vid randen af en afgrund, hvari ett oförsigtigt ord, en händelsevis framkastad fråga, eller någon annan af lifvets dagliga tillfälligheter kunde störta honom, och vanära och ruin blifva hans lott. Ehuru baronen hittills således lyckats i sina bemödanden, hade hans ränker icke undgått sitt straff, Sjuk eller frisk, var han tvungen att infinna sig på sitt kontor vid Lombardstreet. Vid hvarje knackning på dörren till hans inre rum slog hans hjerta häftigt, tilldess ban hunnit förvissa sig, huruvida gästen vore en poliskommissarie, beväpnad med lagens makt, att släpa honom inför en domstol, eller möjligen en kund, hvars förtroende han ännu kunde lyckas bedraga med falska upps gifter och anhållan om något uppskof. . Blei den nekad, som oftast var händelsen, så betalades genast dess fordran, och räkningen dem emellan var på redig fot — med ett ord: hvilka handlingar bankiren än samvetslöst kunde begå — bankrutt undvek han åtminstone omsorgsfullt. . Sedan några veckor hade sir John skrifvit de enträgnaste uppmaningar till kapten Helso man att återkomma till England. Han si nade den djerfye, samvetslöse agenten, hva uppfinningsrika. hjerna och dristiga hand bade tjenat honom vid mer än ett tillfälle. På alla dessa uppmaningar bade kaptenen oföränderligt samma svar: