Tidningar: Två konungar. T Den svarta natten Neapel höljer, Doft mullrar hafvet Mot Ischias strand. Vesuvius flammar, Och jorden bäfvar, Tiberii skugga Kring Capri sväfvar, Sanct -Elmos tinnar Stå högt i brand. De tusen klockor I natten ringa. En messa ljuder Ur templets hvalf. En skara munkar Med facklor tågar. Ur fängselbålan En stämma frågar Hvi klockan ringde, Hvi jorden skalf. Men processionen Sitt ave muvalar Och skrider framåt . Med helgonskatt. Blott lazaronen Vid kyrkomuren Ur sömnen spritter Och gäspar vresig: Vår kung Fernando Har dött i natt. Då ljusnar fängslet För fångens öga, Och lätt blir kedjan, Som honom tryckt. Men dyster sitter Historiens ande På sarkofagen Och ristar tankfull Tyranners öde Och ändalykt. Det var e 2 sommar skön och klar, När sjelfva Y natten, underbar, Förbländad uti strålar såg Sin himmel Uti Mälarns våg. Och när den .ev7igt unga sol Rann upp på fjär lens kungastol, Red döden in i Oscurs borg, Och Skandien hade sv 8: Liksom hans lif var ljus och frid, Så gick han. hän en morgon blid, När allt omkring haug tron var skönt Och ljust och klart och SOMMargrönt. Och innan än ett ögonpa T Sin kungssorg uti perlor , ar,. Gret morgondeaggen ren sin tår Kring konung Öscars bår. Han var ett ädelt sommarregi, 3 Två riken blomstrat i hans häg 0 Hans spira var ett ax, och tungt Af kärna från hans hand det sjur Kte Han dignat under kronan; men Det låder ingen fläck vid den, Och intet brutet kungaord Har blekt dess glans i nord. Nu duggar hösten på hans graf, Kung Oscars blommor fallit af. Han lagt sitt milda: tidehvarf Till Riddarholmens hjeltearf. O främling, fjerran eller när, Har du en ädel furste kär Och har en tår i ögat än, Så skänk kung Oscar den! ge I Ib