Den olyckshändelse, som träffat Great Eastern, skall betydligt fördröja dess stora profresa, och man tror icke att skeppet före den 1 Okt. skall kunna lemna Portland. Explosionen egde rum d. 9 dennes, på aftonen, då skeppet passerade Hastings, i den främre skorstenen, som genon den stora salongen och kajuterna på mellandäck leder t:1l ångkittlarne. Den var så våldsam, att, efter berättarens åsigt. intet annat skepp skulle kunnat uthärda densamma och att det starkaste linieskepp skulle blifvit sprängdt och hafva sjunkit som en sten. Anledningen till explosionen var en redan flera gånger försökt, menstädse misslyckad inrättning att spara ånghettan och tillika hålla salongerna svala, hvilket man ville verkställa derigenom att man försåg skorstenen till en höjd af 8 fot öfver däcket med en beklädnad och fyllde melrummet mellan skorstenen och beklädnaden med vatten, hvilket, så snart det blifvit upphettadt, meddelst en kran afleddes i ångkitteln. Det är att förmoda att denna kran icke i rättan tid blifvit öppnad, och att i följd deraf den af det upphettade vattnet (en vattenmassa af 7 å 8 tons) alstrade ångan, som icke kunde finna någon utväg, exploderat. Antalet af ombord befintliga passagerare var ungefär 100, ibland hvilka flera personer af högt anseende. Sällskapet hade, såsom vanligt, den 9:de kl. 5Y, samlat sig till middagsmåltiden , men uppbröt redan före deserten och begaf sig, i stället för att som vanligt gå till stora salongen, med undantag af 30 personer, som blefvo qvar i matsalen, upp på däck, för att taga kusten i ögonsigte. Detta var anledningen att första gången på hela resan ingen befann sig i stora salongen, och lika lyckligt var att ingen tagit plats på den lilla upphöjningen på däck omkring den främsta skorstenen. Man var på däcket inbegripen i samtal, då plötsligen en förskräcklig explosion lät höra sig. Främre delen af däcket syntes likt en mina springa i höjden, och skorstenen flög högt i luften. Ett vildt dån uppstod, under hvilket söndersplittrade träoch jernbitar flögo omkring i luften, hvarefter allt upplöstes i den utströmmande ångans hväsande. De, som befunno sig på bryggan, blefvo i början alldeles döfvade, men måste hastigt söka medel att rädda sig för de nedstörtande skärfvorna af glas, förgyldt träsnideri och andra prydnader, hörande till den stora salongen, hvilka såsom ett regn spridde sig i alla riktningar. Då ångan drog sig bort, såg man den främsta skorstenen likt ett stort träblock ligga tvärs öfver däcket, hvilket var öfversålladt med bitar af glas, förgyllningar, stycken af sidenförhängen, fönsterramar, träsplittror och en mängd andra spillror, som tydligen härledde sig från de i mellandäcket under den stora salongen befintliga kajutorna. Alla passagerarne trängdes till stället, och äfven de i matsalen qvarblifna kommo upp på däck. Man kan göra sig ett begrepp om skeppets styrka och hållbarhet deraf, att dessa sednare, ehuru matsalen stöter intill den stora salongen, endast hört ett doft buller och blott genom de från skylightet nedfallande spillrorna slöto till att något ovanligt förefallit. Kapten Harrison, som då olyckan iniräffade befann sig i fartygets akter, sprang strax fram och nedsläppte sig midt genom ångan på ett rep ner i stora salongen för att efterse, om någon blifvit begrafven under spillrorna; han fann blott sin lilla dotter, som i det ögonblick explosionen skedde velat inträda i salongen, men genom mellanväggen af jern blifvit fullkomligt skyddad. I likhet med kaptenen, gjorde passagerare och manskap allt hvad på dem ankom för att återställa ordning och lung; isynnerhet träffade man anstalter för att förhindra ett förnyande af olyckan vid den andra skorstenen, der i mellanrummet mellan denna och beklädnaden vattnet redan började upphettas. Skeppets kurs blef på kaptenens befallning riktad mot land och anstalter fogade att släcka elden, hvilket syntes så mycket nödvändigare som lågorna alltjemt bröto fram ur luckorna till eldstaden. Under tiden hade några af manskapet begifvit sig ner i eldruinerna, för ztt komma eldarne till hjelp, af hvilka redan ex, som velat rädda sig genom en öppning, hvarur askan bortskaftades, fallit i vattnet och drunknat. I eldrummet funnos 12 mer eller mindre skadade eldare, af hvilka ett par voro så skollade att de dogo, så ;t de kommit upp på däck; t verlemnades åt de ombord ens omsorg. Genom användande af vattensprutorna blef elden i ugnarne utsläckt, och redan 20 minuter efter explosionen hade man fått visshet om att samtliga maskiner och ångkittlar i skeppets akter voro fullkomligt askadade och att förstöringen, tack vare skeppets stora styrka, inskränkte sig till den del, der explosionen egt rum. För att förebygga onödiga bekymmer och öfverdrifna rykten, beslöt man att genast ånyol. styra kursen på Portland. Vid närmare undersökning fann man, att förstörelsen i stora j salongen, der ofelbart passagerarne skulle blifvit träffade af ett förskräckligt öde, om olyckan egt rum en timma sednare, icke var att förlikna med den fullkomliga tillintetgörelse, som visade sig i de under salongen liggande mellandäckskajutorna. Der var allting bokstafligen söndersplittradt, den genom kajutorna ledda delen af skorstenen formligen rifven i stycken och till och med en 2 fot tjock jernsmidd bjelke Löjd i rät vinkel. I de sista berättelserna från Weymouth nämnas blott 11 eldare såsom skadade; af dessa äro 4 döda (deribland inberäknade den drunknade), 1 är lätt skadad, 3 visserligen svårt sårade, men man hoppas rädda dem; de öfriga ligga till sängs svårt sårade. Förrän Great Eastern träffades af olyckan vid Hastings, hade det haft tillfälle att visa sina goda egenskaper såsom sjöfartyg, emedan vädret hela dagen den 9 var ganska stormigt och vågorna gingo höga nog att sätta till och med de största skepp i stark rörelse. På Great Eastern deremot var rörelsen under hela tiden Lar och varierade mellan skeppet r knappt I fot. — En berättelso öfver Alvekan. som Globe med