;dena frih. GL. Manderström; b, exe, riksmar skalken grefve M. a. Lewenhaupt; statsråden hefen för finansdepartementet, hr J. A. Gripenstedt; chefen för civildepartementet, hr L Th. Almqvist; chefen för sjöförsvarsdepartementet, hr C. M. Ehnemark; hr H.G. Lagerstråle; chefen för landtförsvarsdepartementet. hr J. M. Björnstjerna, samt hr C. J. Malmsten; riksarkivarien doktor J. J. Nordström; riksantiqvarien hr B. E. Hildebrand; professorn doktor A. Fryxell; professorn vid akademtien för de fria konsterna hr F. W. Scholander. Såsom uppvaktande hos H. M. konungen och H. KE. H hertigen af Östergötland voro jemväl närvarande: adjutanterna hos H. M. konungen, kaptenen vid Kongl. M:ts flotta C. A. Sundin och majoren vid Götha artilleriregementet C. G. Lagercrantz, samt ordonnansofficeren hos hertigen af Östergötland, kaptenlöljtnanten vid Kongl. M:ts flotta A. J. Afzelius. Protokollet fördes af undertecknad, tillförordnad protokollssekreterare i K. ecklesiastikdepartementet. Professor Fryxell bade, till närmare utveckling af de skäl, som framkallat hans anhållan om ifrågavarande undersökning, aftemnat följande skriftliga uppsats, som nu upplästes: Konung Carl XII:s dödssätt har länge va rit föremål för olika gissningar och uppgifter. Orsaken torde finas bland avnatäfven i ofullständigheten af den kunskap man egt om det dödande sårets beskaffenhet. Man har nemligen hittills ej lyckats finna spår efter någon härom gjord samtidig och vetenskaplig undersökning. En sådan ansågs måhända då r tiden obehöflig, emedan allmänna tänkesättet tog för afgjordt att konungen fallit för en fiendtlig kula från den belägrade fästningen. Men i strid mot detta antagande uppkom snart nog den ena gissningen, den ena berättelsen efter den andra; stundom med sådant anspråk på sanning, att äfven utmärkta bäfdatecknare blifvit förda till mycket olika åsigter. År 1746 företogs väl en undersökning åf det kungliga liket, men icke med nåon för historisk utredning tillräcklig fullständighet. Oaktadt ett sednare, i många tall lyckadt försök att härutinnan befria svenska nationen från misstankan om ett konungamord, återstå dock obesvarade flera för sanningens utrönande vigtiga frågor, t. ex.: om det dödande skottet kom från högra eller venstra sidan; 1 hvad riktning det gick genom hufvudet; af hvad form och beskaffenhet sjelfva kastkroppen var; huruvida, enligt en gissning, tvenne kulor följts åt; och huruvida, enligt en annan gissning, någon del af skottet stannat i hufvudet, hvilken, funnen, kunde lemna upplysning i ämnet. Det är i dessa och andra för frågans utredande angelägna punkter som man hoppats komma till klarhet genom den nya undersökning af konung Jarl XII:s lik, hvilken, enligt Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, nu kommer att ega rum. Protokollet .vid den ofvan omnämnda undersökningen af år 1746, sådant detsamma olifvit i tryck offentliggjordt, upplästes och skulle här jemväl intagas, så lydande: 1746 den 12 Juli, kl. emellan 5 och 6 om norgonen, gingo undertecknade neder uti den så kallade Carolinska eller Pfaltziska grafven vid Gråmunkeeller Riddarholmskyrken här ti Stockbolm, och läto öppna Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl XII:s kista, då vi befun10 densamma inuti tillika med kroppen uti öljande stånd och ordning. En matelas eller yende af hvitt lärft, uppfyldt med aromaiska krydder, öfverhölgde Konungens hufud; derunder och närmast til ansiktet en luk. Hufvudet var bart och utan mössa, men det stället omgifvit med en lagerkrants. run färg, långt som et lillfinger, rakt upptruket på bägge sidor, men hjessan och öfre lelen skallotte. ÅA högra sidan straxt nedanör tinningen fans en plåsterlapp så starkt ästad, at man med möda den kunde uplyfta ch afdraga, då derunder syntes och kändes n aflång öpning på tvären lutande neder bak t hufvudet, lång 7 linier, bred tvänne; å änstra sidan under en annan plåsterlapp af ika storlek var hela tinningen bortrifven och anterna af benen så skapade, at skottet dergenom nödvändigt måst hafva utgått. I öfrigt ar ansiktet nog förfallet, munnen något öpen ch någre tänder synlige. Under hufvudet oro flera hvita lärftshyenden upfylda med fvyannämnde krydder. På sidorna och på arnarna lågo långa hvita påsar, på lika sätt ylda. Armarna långs utåt kroppen, och hänren emot hvarannan lagde, med hvita skinnandskar betäckte. Skjortan af gröfre Slising. Svepningen af Holländskt lärft. . Hårleman. Cl. Ekeblad. And. Joh. v. Höpken. Härefter lyftades likkistan ur sarkofagen, edsattes på krafkorets golf och öppnades, varvid det kungliga likets ställning och svepingens anordning befunnos i enlighet med en beskrifning, som i ofvan intagna handing af den 12 Juli 1746 meddelas. Den anefalda förnyade besigtningen och undersök