Den unga flickan lydde kallelser med Kläppande kjerta, öfvertygad att få höra något nytt från de kära resande. Goroo nog veta varför Nora ser så nöjd ut, sade den lilla, svarta budbäraren. Ni fått bref från Tom, Goroo tycker om Tom. Alla fara till London om tre dagar.s Finfine siger så och Finfine vet. Då får Nora -:promenera i parken med långa Betjenten igen. Men Nora svängde på hufvudet med ett visst förakt och svarade: Nej inte om han vore den enda i hela verlden, Jag är trogen. Går jag ut med någon, så blir det med dig. Nej; svarade gossen med mycket allvar, — jag icke göra Finfine svartsjuk. Goroo också trogen. Nora lästo flera gånger igenom Toms bref och — böra vi väl berätta det?, — kysstedet lika många gånger, hvärefter hon gömde det vid sitt bröst. Oim stuire Harold kommer tillbaka med lifvetn, sade hon, så skäll jag berätta honom miss Eugenias-förräderi emot sin syster, och min unga matmor skäll blifva lycklig, om hön vill det, eller ej. Nora var just den flicka, som skulle kunna hålla sitt löfte. ; Dagen före miss Cheerlys afresa till London, med: general Trelawneys familj. kom Kits gatale kamrat, Bob Spiersj: till Granstoun, br han hade lofvat, och med honom James Watson, som nu skulle börja arbeta hos den unga snickaren. — Det var ett lyckligt möte fördem alla och kanske mest för Kl; ankomster al en Jermnärig kamrat och barhdomsvän var er stor tröst för Emmas börtresa, hvilken han alltjorat, HKaväl som Naåncy, egnade den högsta beundran och vördnad. Han förde James till verkstaden, visade honom hyflar och andra verktyg och utförde äfven sådana lättare ar