EN BLICK BAKOM HULISSERNA 9, AF J. F. SMITH. (Författare till Den siste af sin ätin.) Motbeskyllningar äro både okloka och gagnlösa, sir John Sellem, anmärkte Albert, som nu fann det vara tid att blanda sig i saken. Ni har spelat edra kort illa och borde icke förvåna er öfver utgången. Den öfverenskommelse ni ingick med min vän Brandon var, lindrigast sagdt, obillig. Ni bör icke klandra honom, för det han begagnat sig af den upptäckt han gjort, att befria sig derifrån. På det han så mycket säkrare må falla i edra händer, svarade bänkiren med häftighet. Möjligtvis, svårade den förre kallt. Ser ni, mr Mortimers,fortfor baronen, det är inte så mycket värdet af egendomen, som ligger mig om hjertat, som icke mer den synnerliga önskan jag i många år hyst, att blifva egäre deraf. Om er vän, som ni kallar honom, är missnöjd med vilkören, så må hän föreslå andra. Jag skall ej se så noga på ett par tusen, eller så FDNi måste återgifva den handling, hvarigenom jag förbundit mig att sälja egendommen, utropade Brandon. Nej, aldrig! . . . . MNå väl, då skickar jag qvittot i denna qväll till general Trelawney. Ni kan sjelf bäst dömma om hvad öfverseende ni kan påräkna från det :hållet. Är detta ert sista ord ? pni Mitt första och sistan, svarade Branon och tog. sin hatt för att gå. fDe båda gäisterha hade Hunnit till dörren ) Se A.B. n:r V48--163, 155160, 162192, 194 195, 200-207.