tas eller drifvas i boningshus eller dess grannskap, och de, som under af vederbörande myndighet för tillfället bestämda vilkor kunna inrättas och drifvas i eller nära bebodda lägenheter. Till de förra räknas: ammoniakbenbrännings-, boktryckerisvärte-, djurkols , ter: pentin-, mönje-, pudrett-, stärkelseoch uratfabriker, djuriska affall (upplag och verkstäder), talgkokeri, gödseloch lumpupplag. limkokeri och lysgasberedning. Till den andra klassen räknas: benbränning, der röken förbrännes, blekning af ylle med svafvelsyrlighet eller med chlor, lakering af läder och bleck, bränvinsbränneri, ångmaskineri, djurkolsfabrik (om röken förbrännes), porslins-, kakelugns-, ferniss-, potatesmjölsoch ljusfabriker, fisksalterier, garfverier, upplag af viktualier och slagteri. Öm sådan handtering blifvit förut anlagd, skall den underkastas föreskrifter till sun-dhetens betryggande; skall den flyttas eller har den icke drifvits under sex månader, gäller detsamma som om ny handtering. Är handtering, som anses kunna medföra våda för allmänna sundheten, icke upptagen bland dessa klasser, eger K. M:t att den i någondera införa.— Tapeter med arsenikfärger samt barnleksaker och konfekturer med tillhörande omslag, bestrukna med arsenik eller annan metallfärg, må icke till salu hållas (Forts. följer.) Gonmäle. En insändare, kallande sig Senior, har i Aftonbladet för den 5:te dennes behagat hedra min artikel om Våra Sommarteatrar med sin uppmärksamhet. Tacksam derför, beder jag endast att med några ord få söka gendrifva de beskyllningar, som i Seniors artikel blifvit. mig gjorda, och hvilka tyckas utvisa att den ärade insändaren missförstått min mening. Om nu detta är en följd af ett mindre klart framställningssätt å min, eller ett något skeft uppfattningssätlt å Seniors sida, kan jag naturligtvis sjelf icke afgöra, utan öfverlemnar detta åt våra läsare att bedöma. Senior anklagar mig först för att — tyckas vilja antyda att en teater, som fortsätter, eller börjar, eller endast har sin verksamhet under sommarmånaderna, till följd deraf bör ställas utom konstens område. Till stöd för denna anklagelse anför Senior att jag talat om sommarteatrarnes efemära ställning till konsten och publiken, hvarigenom någon särdeles granskning kan blifva dem till del — Nu är dock händelsen att denna del af artikeln eger följande lydelse: — — så mycket mera som någon särdeles genomgående granskning sällan blifver dem till del, i anseende till den efemära ställning etc. ete. Jag har således dermed velat säga att den offentliga kritiken endast i förbigående sysselsatte sig med dessa teatrar, hvilkas ställning till konsten och publiken, i följd af de på dem uppträdande sällskapernas täta -ombyten af. vistelseort, enligt min åsigt gör fullt skäl för benämningen efemerisk, det vill säga öfvergående, af kort varaktighet. Men jag har derföre för ingen del velat påstå, att kritiken icke kan eller bör sysselsätta sig med dem, — tvärtom! Vidare har jag med uttrycket efemära ställninga velat antyda, att det väl icke gerna är ifrån dessa scener som vi kunnat hoppas se utgå den förädhng och utveckling, hvarutaf den dramatiska konsten i vårt land har ett så stort och oafvisligt behof. Jag har nemligen aldrig hört talas om att i något land sommarteatrarne varit de, som tagit eller kunnat taga initiativet till något bättre i detta härseende, ty det ligger till. stor del i deras natur att skatta åt den rådande smaken, icke att styra eller förbättra den. Att dessutom Djurgårdsteaterns nuvarande ställning skulle blifva mindre efemerisk genom de anor den räknar, det vill säga genom hvad den förr varit, kan jag heller icke inse, och långt ifrån att tro mig genom mina historiska uppgifter hafva motsagt mig sjelf, anser jag mig genom dem hafva gifvit ännu mera skäl för mitt omdöme öfver det närvarande. Hvad min väl mycket märkerade förkärlek för teatern af det yngre datump beträffar, så hemställer jag till den teatercesökande allmänheten huruvida denna förebråelse är befogad, och om icke i allmänhet samspelet och anordningarne på den stå framom de på Djurgårdsteatern, hvars personal, i fråga om yngre krafter — de enda om hvilka jag egentligen talat — icke gerna nu kan mäta sig med Humlegårdsteaterns. Attjag, i ifvern för uppförandet af sundare och vackrare lokaler, förbisett teaterns väsentligaste uppgift, den sceniska konsten, tror jag icke; jag har tvärtom tänkt mig en andlig förbättring som en naturlig följd af den materiella, och om jag begagnat mig af ordet förlustelseort, så är det mindre ädelmodigt af den, som tecknat sig Senior, att antaga det en sådan i högre mening icke varit afsedd af den, som är lika varm för den sceriska konstens framtid och för skådeplatsens helgd, fastän han varit oförsigtig nog att sanningsenligt teckna sig Junior. LANDSORTS NYHETER. Skellefteå då. 1 Sept. Skörden pågår nu som ala r lt 0 a