day ARR ARR RE EN BLICK BAKOM KULISSERNA). i J. F. MH. (Författare till Ben siste af sl. ätt.) För att göra den gamla damen rättvisa, måste vi tillägga, att hon alldeles glömt sina egna, hvilka visserligen äfven voro afen vida mindre klandervärd natur, och hvad som var ännu klokare: hon hade aldrig erkänt dem, ens för sig sjelf. Den scen, hvarpå miss Tracy syftade, var en af dessa ljufva taflor ur Englands landtlif, som endast Gainsborough kan återgifva. Det gamla skolhuset i bakgrunden, med lärarinnan framför förstuguqvisten och Susanna vid hennes sida, båda lifligt roade af de lekande barnen, hvilka — gladt jublande och yra af den fröjd, som bättre än allt vittnar om barnahjertats orubbade oskuld och frid — muntert svängde sig i gungorna, eller bundo kransar af vilda blommor och försökte fånga hvarandra dermed. Isabella och miss Cheerly gladde sig åt det nöje de föranledt: barnen sprungo till dem utan tvekan, slöto sig intill dem och blickade in i deras ögon med denna kärlek och det förtroende, som vet sig mötas af ett lika mått, tillbaka. Icke så Eugenia: för henne hade de synbarligew en hög grad af fruktan; när helst de under sina lekar kommo henne nära, stannade de hastigt och egnade henne en af sina allra högtidligaste söndagshelsningar. De skola drifva mig från förståndet,, hviskade den sjelfviska sköna flickan; mdetta lif skall mörda mig! Hvilket öde som helst vore bättre än detta tunga, enformiga lefnadssätt! ) So A. B. nr 148—163, 165-—160, 162—192, 194; 195, 200 205.