n2j hördes, syntes hr Hesselgren ganska brydd och lät genom skrik omrösta flera gånger under samma förhållanden, tills: han sjelf förklarade att nej vore öfvervägande o. s. v. Hade frågningarne börjats i rätta ändan, hade församlingen snart lärt sig inse hr Hesselgrens verkliga önskningar;-men nu trodde hohom de flesta om golt och saken gick temligen lätt, så mycket mer som det tycktes finhas ett riktigt organiseradt och kompakt uppstäldt sällskap, som understödde ordföranden. Ett: godt har dock denna sammankomst medfört: Nemligen att Stockholms handtverks1dkande borgare lärt sig inse, hvilken andas barn hr Hesselgren är, och ins. kan ej annåt än lägga dem på hjertat, att de måtte väl betänka. sig innan de lemna sina röster åt n än, som -endast på sådana vägar kunna tillkrångla sig en slags majoritet. Må de icke låta fånga sig af de sötsura talen om bevakandet af handiverkeriernas intressen, m. m. Ty kommen ihåg, att dessa hrr alltid begagna samma fras med någon liten ändring efter behofvet. Sålunda säges till köpmännen handelns intressens, till fabrikanterna talas om behof af höga tullar, 0. 8 v. Huru -— äro vi då icke mera vi handtverksidkare, fabrikanter, köpmän, o. s. v. svenåsa män? Äro vi då icke mera folket? Voro allas våra föräldrar bandtverkare, fabrikanter el:er köpmän? Skola då alla våra barn bestämdt blifva handtverkare, fabrikanter eller köpmän? Hvar är då vår fosterlandskärlek? Hvar är vår sjelfständighet? Hvar är vårt oberoende, då vi blott såsom handtverkare sucka efter en handtverkare, såsom fabrikanter efter en fabrikant, eller såsom köpmän efter en köpman till folkombud? Eller öm ni viljen skrån på det riktigt gamla viset, låtom oss då icke glömma hvad som följer med skråvälde — ja adelsvälde, prestvälde, embetsmannavälde — idel hvarandra motsatta, hvarandra stridiga välden — af hvilka dock folket i sista hand har största qvalet. Handtverksidkande kamrater! Viljen I ej återföra adelsvälde, prestvälde, byråkratiskt välde, O. 8. V., så drömmen då icke mera om att återinföra blott skråväldet eller något ditåt — utan varen svenska nationens medlemmar, som i första rummet tillsätta folkliga ombud, d. v. 8. ombud som se på hela landet, hela folkets sanna intressen. (Att ett sådant folkligt ombud måste anse såsom ,en stor och kär pligt att se till att landets industri omhuldas, är klart.) Må handtverkaren komma ihåg att den lilla tvetydiga nytta, som kan komnia honom till godo genom verksamheten hos sådana folkombud som hrr Schartau, Spångberg, Almgren, Lund, Hesselgren, Ahlseli, Öhnell o. s. v., skulle alldeles försvinna och tillintetgöras genom de storverk i anslagsväg, i konservatift intresse, i motstånd mot alla nyttiga reformer, 0. 8. V., som blefve en följd af sådana herrars tillsättande till folkombud. Om det således är svårt att inom handtverkarnes klass hitta på lämpliga ämnen till kandidater, d. v. s. personer som ega sjelfständighet, frisinthet, klokhet och kunskaper, så må vi då komma ihåg att vi i första rummet måste vara svenska män, och först i det andra handtverkare, och att vi således må söka att äfven bland andra svenska män, dertill qvalificerade, påträffa tjenliga folkombud — om vi ej finna dem bland oss sjelfva. — Men låtom oss hellre söka bättre och med mera besvär, än att kasta oss i armarne på den lilla trupp, som numera endast har en utdömd tradition för sig, men sundt förnuft, frihetsoch sjelfständighetskänsla samt alla andra goda egenskaper hos medborgare emot sig: Men framför allt låtom oss dock icke låta påtruga, med våld och konster påtruga oss kandidater, som ofelbart skola arbeta tot vårt gemensamma bästa, Händtverksidkande borgare. tUnfrondaeta davne walltanrtdan