för sina tillverkningar. Då säger fabrikanten i sin ordning: kors, vill bondeståndet röste för hög tull på läde kläde, korderoj, hal ye väfnader, orliner ett pund ost, 3 rör I Hvem får betala invår are och handiverkare. Det är säledes ej nog att fabrikanterna redan mer och mer gripa in på handtverkeriernas omride — vi ha ju snickerifabriker, och kapitalister, som drifva grosshandel med utländska klockor, fastän de räknas till urmakare, andra kapitalister, som taga en gesäll att förestå en verkstad och sedan drifva kommers med färdiggjorda kläder, garfvare, som äro m cket mera handlande än handtverkare 0. 8. V., — utan för att slippa ifrån den stora införseln af billigare utländska fabrikstillverkningar, vilja de också narra handtverkaren. som har mycket ringa intrång af utländningen. att göra gemensam sak med dem och drifva upp priset på lifsförnödenheterna, så att vi skola få betala brödet med 2Y, rdr pundet. smöret med 16—17 rdr i stället för i2—13. som det nu kostar i parti, och fläsket med 10 rdr i stället för 6—7. Den kroken är bra grof, och skam den, som låter lura sig, såsom hr Hesselgren. Men se, hr Hesselgren är då också mycket mera fabrikör än handtverkare. Vår ödmjuka tanka är den, att hr Hesselgren och hr Almgren och hr Spångberg och br Lundh och alla af den gamla goda ullen ha spelat ut: sin rol vid riksdagen. tänka på allt hvad vi läst och inhemtat om de två sednaste riksdagarnes förhavdlingar rörande näringar och tullar, så begripa vi, att det måtte icke göra-större verkan i borgareståndet när hr Almgren eller hr Hesselgren talar på sitt sätt för fabrikernas och handtverkeriernas bästa, än om en frihandlare och skråfiende kommer in bland en hop af den gamla stammens handtverkare: de bli ansedda för att rakt ingenting begripa, och när borgareståndet, som numera icke alls tycker om skrån eller tullförbud, hör hrr Almgren och Hesselgren vid alla möjliga tillfällen tala för dessa saker, så ledsnar ståndet vid dem och vill ej höra dem alls, hvarken i de frågorng eller några andra, just som man blir uttråkad af någon bekant, som har olika åsigter med en rörande någon wvigtig sak, men som ändå går på jemnt och samt och vill påtruga en sin åsigt. Derför är det, efter vårt förmenande, icke värdt att välja till ombud så litet uträttande personer som brr Hesselgren och Almgren eller dylika, hvilka hvarken förmått genomdrifva skråens eller tullförbudens bibehållande, ej heller uträttat någonting annat nyttigt för Stockholm vid riksdagen. Om Stockholms riksdagsmän vid de begge sednaste riksdasarne, hrr Almgren, Brinck, Spångberg, Hesselgren och Lundh, hade haft något inflytande, anseende och skicklighet, så skulle de ha uinnat göra någonting bra mycket vigtigare r Stockholms handtverkare, än att arbeta sockerpatronerna och dylika i händerna: de kulle då ha skaffat Stockholm jernväg några r förr. Det skulle ha skaffat oss mat-tillförel och mera arbete från landsorten. Men le nämnde herrarne läto helt sonika både söteborg och Malmö och Lund och Gefle och Sahlun och Falköping och Örebro och Arbosa och Nora få jernväg förr än Stockholm. Derföre fycka vi, alt man bör rösta på män, om ej bli narrade att skaffa oss högre tullar vå lifsmedel och som ej genom envishet i en iss fråga förspilla hela stt anseende, så att ngen bryr sig om dem, när de yrka på biligare skatter och på besparingar och på alla nöjliga lättnader för den allmänna rörelsen. Handtverkare i Clara och Jacob.