dock endast med så mänga röster, som dem tillkomma såsom näringsidkare. För öfrigt instämmer jag uti hvad utslaget ionehåller. Efter anteckning häraf beslöts, att utsl i enlighe ed föredragandenps men ine delar landshöfdingeembetets resolution, gör dervid följande fullt befogade anmärkningar: Vid genomläsandet af denna resolution 1 rer svårligen någon kunna undertrycka den anmärkning, att konungens befallningshafvande behandlat frågan om industriidkande frälsemäns rätt på ett sätt, som icke vittnar om mycken grannlagenhet hvarken emot sjelfva grundlagen eller emot logiken. Hrlandskamreraren Norden, hvars anseende inom provinsen eger mångårig häfd, har också ansett sig böra vidfoga sin :reservation. Resolutionen står alltså ensamt för hr t. f. landssekreteraren v. Sydows räkning. Vid behandlingen af ärendet har hr landssekreteraren helt och hållet uraktlåtit att lägga på sitt sinne regeringsformens-83 S, som ålägger en hvar att tillämpa hvarje grundlag enligt ordalydelsen. Detta kalla vi för mindre grannlagenhet emot grundlagen. I sin motivering för underkännandet af frälsemans valrätt. erkäuner hr landssekreteraren visserligen till .en början ganska öppet och oskrymtadt, att ifrågavarande rätt otvunget följer af innehållet i den 14 S, den enda, som honom tillkom att taga i betraktande, mer ickedessmindre finner han för godt, och det i strid mel samma sin sålunda ,otvunget erkända uppfattning af paragrafen, att derefter tillämpa och tyda den, tills han slutligen stanmar vid en deremot fullkomligt stridande konklusion. Detta kalla vi för mindre grannlagenhet emot logiken. Det sätt, hvarpå hr landssekreteraren tillvägagår vid sin deduktion, eger en sällspord karakter. Hr landssekreteraren börjar med att förklara, det 14 riksdagsordningen står i strid med den 12 dersammastädes. Vi djerfvas tro, att det är något, som rikets ständer och konungen hafva att afgöra, och icke hr landssekreteraren. Hr landssekreteraren säger, att riddarhusordningen grundlagsenligts stadgar sättet för ridderskapets och adelns representationssätt. Vi drista oss upplysa; att riddarhusordningen icke är någon grundlag; åtminstone är dess grundlagsnatur högst tvifvelaktig. Hr landssekreteraren påstår, att ridderskapet och adeln innehar den yppersta, representationsrätten. . Vi våga påstå, att ingen representationsrätt är sämre än den sjelfskrifna, och ingen ypperligare än den, som härflyter från medborgares förtroende. Ypperligast är dock hr landssekreterarens sist framställda argumentation. Antagligt är, yttrar hr landssekreteraren deri, att lydelsen af stadgandet uti 3:dje momentet Litt. a af 14 riksdagsordningen tillkommit af lika förbiseende som den uppentara uraktlåtelsen att i 2:a mom. o. 8. V. Detta kan man kalla att tyda grundlagen efter tycke och smak.