STOCEHOLM den 25 Aug. I Frankrike har i dessa dagar blifvit ifrågasatt en åtgärd, som i hög grad förtjenar att uppmärksammas inom den kommersiella och industriella verlden äfven i andra länder: Det synes -vara fråga om ingenting mindre än att organisera, med konst frambringa en ny svindel i spekulationer och affärsverksamhet, likartad med den, som uppstod näst efter det orientaliska krigets slut, och hvilken visserligen-icke härflöt ensamt från naturli-a orsaker. Medan ännu kriget varade, säger med anledning häraf ett tyskt blad, hafva vi yttrat den förmodan, att icke blott en skyndsam fred skulle fterfölja spelet om militärisk ära, utan äfven nödvändigheten att försona det industriella partiet i Franrike leda till försöket att framkalla en konstgjord blomstring af landets ind .stri. Nu höra vi verkligen tidningarne försäkra, att Frankrikes lycksaliggörare har afsigten använda en milliard för att höja arbetet, befästa förtroendet och genom gyllene tider hålla industrien skadeslös för den stöt, som krigslarmet tillfogat densamma. Något mera karakteristiskt kan det i sjelfva verket knappast finnas än dessa planer, hvilka lika skarpt karakterisera Franskrikes väsende som dess lyckligörares spel. Med 500 millioners lån skördar man krigsäran och segerjubel; med en ny milliard försöker man plåstra om de sår som blifvit förtroendet tillfogade, och framkalla en ny svindel, som återigen går ut på ingenting mindre än att öfverantvarda alla folkklassers intressen i regeringens hand, !på det denna må kunna vidare fortsätta den omtyckta rollen att.spela nationalförsyn. Vi behöfva väl knappast vidlyftigt ådagalägga till hvilka sorgliga betraktelser, en sådan förvaltning af landets ekonomi inbjuder. Tyvärr är dock den franska nationen så djupt nedsjunken till verktyg åt en lyckliggörande regering, att man måste uppgifva hoppet att dess industriella lättsinne skall med mindre hänförelse inlåta sig på denna lyckliggörelse än som nyligen var händelsen med den militäriska svindeln. , De femhundra millioner, som äran kostat uti en krigsduell, hvilken lemnat ett par blodigay resultatlösa segrar, hafva blifvit gripna ur nationens fickor, utan att de någonsin kommå att återbetalas. De franska nationallånens ränta betalas medelst skatter. Som räntorna måste: indrifvas genom påläggandet af skatter, så komma skatterna att växa i samma pröpastior som statsskulden, och dåskatterna enast kunna erhållas genom nationens arbete, under det räntorna tillfalla kapitalisterna, så går detta statsskuldssystem ut derpå, att bringa nationens kapital i regeringens hand, för att aldrig återbetala detsafnma, och derföre för evärdeliga tider pantförskrifva nationens arbetskraft, på det denna må betala räntorna åt långifvarne. Krigsäran, som ej inbringar folket. några. materiella eller idgella frukter och snarare har invecklat än löst en fråga af europeisk betydelse, inbringar följaktligen nationen ingenting annat än nödvändigheten att öka sin arbetskraft och skattebörda, för: att kunna godtgöra de. eviga statsborgenärerna. Men nu undergräfver hvarje krig förtroendet till industrioch handelsföretag samt försvagar sålunda arbetskraften och förmågan att erlägga skatter. Derefter råkar man i den nya svindeln, att med nya milliarder i regeringens hand konstyjordt lyfta arbetet och uppskrufva förtroendet, på det. man må kunna åter taga :skatteförmågan ianspråk: för att fylla de luckor, som man våldsamt tillfogat nationalförmögenheten. Sn Den franska nationen är så van att se alla landets intressen koncentrerade i regeringens hand, att hon alls icke förmår att reda sig ur snaran, och ju mer detta är fallet, desto mer måste hon lägga alla sina bekymmer på regeringen; och har denna regering tillskapat bistra tider för femhundra millioner, så måste nationen gifva henne nya millioner, för att dermed åter — med nya skulder, nya skattebördor och stegrade räntebetalningar — fabricera goda tider. Och svårligen skall någon finna en utväg för Frånkrike ur denna cirkelgång. Så länge denna nation ej har en tanke bortom den dagen som är, och bortom ögonblickets skimmer, : så länge hon ej sjelf med ens gör slut på jägtandet efter lyckan, så skall hon ej kunna undgå planer och försök till hennes lyckliggörande.s Men då vi upplefvat, att efter det orientiliska kriget, som Jikaledes ko: stade femhundra millioner, en tid af svindlande uppblomstring inträffade i Frankrike. hvilken äfven genast utbredde sig öfver hela Europa och icke blott framkallade denna ihälighet i aktieoch pappersbandeln, utan äfven yttrade sig i öfverspända arbetsföretsg: som medförde en skadlig återverkan på nationens hela werksamHet, så hafva vi fullt skäl att nu-på förband varna för den nya svindel. som efter franskt manår skall hela industriella sår. I och för sig är det sant, att efter krigsti der merendels: gynsamma tider inträda för arbetet, Men att för den närvarande tiden förutse en sådan naturlig uppblomstring, är ett stort. misstag. Det egentliga kriget har endast varit af korv varaktighet; stockningen i produktionen under ett halft år kan omöjligt bafva frambragt vågon stor brist på fabrikater, Lägger man härtill, att just efter den usla freden staternas misstroende ökats, att i flera af de stater, som under: kriget varit neutrala, ett behof af ökade rustningar ger sig tillkänna, så löper en allt för sanguinisk tro på ten cstörd industriel verksamhet stor fara