ska fEDå domen, i de fall der en sådan erfordras, m åter endast komme att angå en eller annan omtvi stad punkt, är ej anledning att antaga, att dermec skulle dröja längre än med domar i andra mål; men san. nolikt skola vid det möte emellan borgenärerna,som blifvit föreslag: tskilligatvistigheter kunna biliggas. Komiterade h nemligev, i öfverensstämme med främmande lagstiftningar, föreslagit antaganc af en så kallud rättens ombudsman;hvilken kan v jas inom celler utom rätten, för-att dels öfver sysslomännen och tillse att de fullgöra sina skyl heter, dels närvara vid det möte, der bevakningarne granskas, för att mäkla och förlika tvister. Det är att hoppas att, om dessa ombudsmän vinna förtroende, de deruti skola lyckas. I hvarje ort finnes en och annan, som-i affärer är en redttåd, och då dessa utan tvifvel blifva ombudsmän, skola de verka särdeles godt. Derjemte skola de, utan att egentligen deltaga i förvaltningen, hvarigenom förekommeå frestelsen för dem att taga medel under händer, hålla -tummen på ögat på sysslomännen, för hvarje månad eller qvartal infordra från dessa uppgift på influtna medel, samt tillse om utdelning deraf--kanske, hvilket bör ega rum så snart tillgäfgarne medgifva utdelning af fem procent... Hvad som nemligen mest öfverklagas för närvarande är den långsamhet, hvarmed sysslomännen redovisa massans tillgångar. De hafva någon gång i tiotal af år medel inte, och slutligen göra de sjelfva konkurs, . hvaraf följerysatt den konkursmassa, som de: förvaltat, blir endast en tillgång i deras egen konkurs, der den förra massan får bevaka sin fordran och tilläfventyrs erhålla en utdelning af några procent å den utdelning den för fleraår sedan bort erhålla. Sådant bör kunna förekommassgenom den kontroll, som utöfvas af ombudsmannen; derjemte föreslås, att domstolarne ej Må ur sina diarier afföra konkurser förr än ombudsmannen anmält att de äro. afslutade; utan böra domstolarne, vid början af hvarje år, genomgå den förteckning på konkurser, som vid hvarje domstol skall föras; fråga ombudsmannen, som dervid bör vara tillstädes, om anledningen till uppskofyet, samt, om den ej är nöjaktig, afsätta ombudsmannen och förordna en annan. Då, enligt hvad vi här ofvan anfört, utdelning till borgenärerna skall, enligt förslaget, ske så snart inflitna medel medgifva en sådan till belopp af 5 procent; och då genom de uppgifter på influtna medel, som af kuratorerna månadtligen eller qvartalsvis skola inlemnas till ombudsmannen, denne blir i tillfälle att känna hvad som finnes att tillgå, samt de borgenärer, som anmält sig, hafva ett starkt intresse i att påskynda utdelningen, af fruktan att flera borgenärer. komma att bevaka fordringar, hvilka då jemväl skola tagas i beräkning vid utdelningen, är all anledning att dessa förenade kontroller af ombudsmannen, som. ex officio tillser att stadgandet om utdelning af kuratorerna iakttages, och af borgenärerna, som befara att genom tillkomna fordringar se sina dividender förminskade, skola påskynda utdelningen och förhindra kuratorerna att, såsom hittills; behålla massans tillgångar. : De hittills brukliga kallelser till bevakande af fordran i konkurs äro i förslaget borttagna. Dessa kallelser, för hvilka omkostnaderna ofta medtagit en icke obetydlig del af boets tillgångar, äro för de allra flesta borgenärer onödiga, då de icke sakna kännedom om konkursen, hvarom ryktet, till följd af den offentliga stämningen, genast sprider sig. Endast för inteckningshafvare, som vid placerandet af sina penningar mera afse real-säkerhet än personen, således kunna för någon tid sakna kännedom om de händelser, som träffa denne, kunna sådana kallelser anses nödiga, men då, enligt förslaget, dessa fordringsegare, för. att få sin betalning ur panten, ej behöfva anmäla sig i konkursen, så försvinner äfven detta skäl för kallelserna, hvilka, om de skolat bibehållas, omöjliggjort det förkortande af inställelsetiden, som blifvit föreslaget. Ett särskilt kapitel i förslaget upptager ackordet, om hvilket hittills gällande konkurslag icke innehåller några föreskrifter. En i konkurser så ofta förekommande fråga har icke längre kunnat ignoreras af lagstiftningen och lemnas utan alla stadganden. Erfarenheten har visat, att i brist deraf missbruk alltför ofta bedrifvits, i det att dels några mäktigare borgenärer betingat sig full betalning, för att sedan förmå de öfrige att åtnöja sig med vissa procent, dels att en enda borgenär, genom en halsstarrig vägran att antaga ett förmånligt ackordsanbud, antingen omintetgjort hela ackordet, till skada för alla borgenärerne, eller tilltvingat sig full betalning på deras bekostnad, som måst af sina dividender tillskjuta hvad som erfordras att betala den egensinniges hela fordran. j Det har blifvit ifrågasatt huruvida det ialla nyare europeiska konkurslagar intagna stadgandet om ackordet vore rättmätigt, då majoriteten ej bör kunna tvinga minoriteten till en eftergift. Besinnar man likväl att sådant, på sätt redan blifvit nämdt, skett hvarje dag, med desto större frihet såyäl i missbruk som i val af tvångsmedel, då alla lagliga bestämmelser saknas; att domstolarne derigenom äro satta ur tillfälle att utöfva den dem tillkommande kontroll öfver redligheten och ordningen vid ackordets ingående; att borgenärer i en konkurs äro i ett slags tvunget bolag, der majoriteten genom sina beslut i fråga om förvaltningen, omförsäljning i olämplig tid af boets egendom, om antagande af förlikningsanbud, hvarigenom tillgångarne i högst väsentlig mån minskas o. s. v., kunna tillfoga minoriteten vida större skada än genom antagandet af ett ackordsanbud; så torde allt tvifvelomrättmätigheten böra försvinna. Förslaget -är dessutom i fråga om vilkoren vida strängare än någon annan lag, och så strängt att hvarje missbruk synes omöjligt. Ackorsanbudet kan endast göras å inställelsedagen, på det borgenärerne icke må nödgas att passa på vid alla tillfällen; det anses icke antaget så vida icke alla borgenärer, som vid dertill utlyst sammanträde äro tillstädes och som tillika representera ?, af bevakade fordringar, eller ock ; af alla fordringsegare (jemväl de frånvarande inberäknade), hvilka representera ; af alla fordringsbeloppen, godkänna förslaget. Dessutom måste alla borgenärer genom ackordet få lika rätt, och underslef i detta afseende bestraffas såsom bedrägeri. Men äfven sedan förslaget sålunda antagits, måste det öfverlemnas till rätten, hvars sanktion erfordras. Ombudsmannens yttrande öfver antagligheten infordras och viss tid utsättes och kungöres för anmälande af protester. Om dessa inkomnia pröfvas de, och domstolen åligger i allt fall ex officio undersöka om ackordet må anses i någon mån stridande mot borgenärernes instresse. Angående gäldenärens person utesluter förslaget skyldigheten för honom att hålla sig inom sitt hus längre tid än till dess bouppteckningen besvurits, men förkortar hans rätt till underhåll till två månåder, och medger äfven dsotta endast för-det fall, att han sig ej annorledes försörja kan. I fråga om gäldenärs ansvarighet för gälden äro nu gällande lags stadganden bibehållna, så att gäldenären fortfarande häftar för den skuld, som ej ur konkursmassan kan gäldas. Beträffande ansvarsbestämmelserna för bedrägligt och vårdslöst förfarande af gäldenär, har först, i öfverenssämmelsemed den nya bedrägerilagen, skilnad gjorts emellan bedrägeri och annan oredlighet, i den afsigt att de förbrytelser, hvilka, ehuru härrörande a RN a i