fanns i högre statstjenst. Kyrkorna äro i dessa orter stora stenbygnader med vackra lvalfbågar, men öfverlastade med läktare; ty folket är kyrksamt. Mora kytkotorn är likt domkyrkans i Westerås, och. bygdt som detta af Nicodemus Tessin. Leksands kyrkotorn är i moskovitisk stil, bygdt af återkomna krigsfångar på 1700-talet. I Leksand går hvarje fullvuxen person gerna fyra gånger om året till skrift; skriftermålet förrättas i en stor sakristia, konimunikanterna höra skriftetalet. stående och läsa syndabekännelsen knäböjande på golfvet, Det är allt gammalt bruk. Denna kyrka har orgel, och bönder äro möfvade att jemte orgelnisten leda sången. I Mora saknas orgel; Gustaf den tredje erbjöd socknen en sådan; då ger du oss väl orgelnist också, frågades; också blef det intet af. Söndägen den 24 Juli detta år skulle i alla kyrkor inom Dalarne trohetseden till vår nye konung afläggas af. allmogen.: Dagen förut samlades för samma ändamål tjenstemän och ståndspersoner inom fögderierna vid Siljan uti Leksand; och soldaterna instälde sig kompanivis vid sina trossbodar (de, som voro i orten, ty en stor del var vid jernvägsarbete), uttogo och påtogo sina uniformer, svuro eden. klädde åter om sig och gingo hem: Om det var ändamålsenligt att så skilja stånden, visade sig tvifvelaktigt, då allmogen i Mora, lemnad åt sig sjelf och betänksam som den: är, föll -på -åtskilliga spörsmål: hvad meningen kunde vara med en edgång, som ej brukats i fars och farfars tid? Månne de skulle svära fanan o. 8-v. Följden blef att ej en af tio sade efter eden, då den förelästes af prosten. En bonde sade efteråt: Kungen vet nog ändå, att om det skulle gälla, följa vi honom hvart han vill. En annan: Om vi blifva honom så trogna som de vero mot honom, sor låg gömd vid Utmeland, 8å år det ju nog. Kullor påstodo, att de skulle hafva gjort saken bättre än karlarne. I Leksand lär allmogens ed: gång hafva gått väl för sig; i Orsa uppsköts den, emedan folket der som annorstädes till största delen var borta vid fäbodarne på bergen. I Orsa hände sig att två soldater, som vöro baptister, ville draga sig undan att svära, men gåfvo vika för vänlig tillsägelse. Slutet af Juli är ej jäst rätta tiden att se Dalarnes allmoge hemma vid byarne, ty arbetet på slogorna och vallgången på bergen, eller på Kölen,, som det heter i Elf: dalen, gå då som -bäst för sig. Morafolket; och äfven andra, hafva två slags fäbodar, ett på bergen, rett annat eller så kallade hemfäbodar längre ned; detta är en art af nybygge, mel!anting mellan byn och den egentliga fäboden oeh vistelseort för sednare delen af året; här finnas stigor, åkrar och ängar. Man ser att nomadlifvet möter, långt innan man träffar finnar eller lappar. Om man kommit till Mora genaste vägen från Rättvik, är en utflygt till Orsa kyrka lönande. Vägen går dels genom låg eller gles skog, dels öfver odlade berg och erbjuder ett nästan oafbrutet panorama öfver sjön till Morabergen; vid ankomsten till Orsadalen har. man från gästgifvaregården en utsigt, som torde j:; trotsa mången målares pensel. Folkets lynne ll; är närmast likt Morafolkets; Rättviks och Lek-J. sands allmoge har med sin natur en mildare art gemensam. E En annan utflygt, till Elfdalen, gifver ej så hastigt utbyte. Tålamodet pröfvas af hedar och moar med djup sand.. Först efter ett par mils färd är man rätt inne i bergen och har vid Garberg; midtemöt en höjd af kanske 1000 fot öfver dalen, nog af vilda eller halfodlade :; marker. Det är midt i högsommaren ej gerna någon mjölk att få, om ej getmjölk, men väl kaffe. Ännu en mil omvexla :skog och berg, ända till det branta och höga Wäseberget, der från Gårdsvarf öppnar sig den herligaste dal, utbredd kring Elfdals kyrka och delvis bebygd på ett sätt, som ej kunde väntas under ett klimat, hvilket ej mera medgifver frukt-; träds odling. — En half mil bort, bland höga marker, nära det 2000 fot höga Tykieberget, ligger porfyrverket, som en tid tillhört kung-l; liga familjen, men nu är-i enskilt ego. Dål: man känner hvad här kan åstadkommas, kan man ej undgå att önska, det verket anlitades mera af både allmän och enskilt konstkärlek. Till nationalmuseum sades derifrån intet vara bestäldt. Nu var den största beställningen från Amerika: I Elfdälen och Orsa har baptistsekten egna kapeller, i Elfdalen strax invid kyrkan. Man l: tager numera saken lugnt, ehuru man finner det svårt att baptisterna draga sig undan all gemenskap med församlingen, ej ens hos presten anmäla sina barns födelse, ej sina sjelfrådigt ingångna äktenskap. Ext betänkligt fall . inträffade ej längesedan, då ortens läkare; i följd af utbrusten koppsmitta i Orsa; förnyade: sina bemödanden för barnens vactination. Baptisterna ville ej veta deraf, ty i bibeln stod derom intet att läsa. Förgäfves erinrade :. läkaren, att. koppsmittan ej heller fanns, när, bibeln skrefs. Den fromma enfalden tog ej skäl. — Om söndringens. eld tändes och gris per omkring sig, kunna de, som tändt eller underhålla den, tro sig dermed befordra folkets andliga lif; men om. föräldrar. uppoffra sinabarn åt döden, påminner det om Baals tjenst och påkallar de nya lärarnes egen beifran. — Sekten räknar i hvardera af nämnda socknar öfver 200 medlemmar, i andra mindre; i Leksand vill allmogen ej släppa den in. Den; som vill bortom Elfdalen se ännu mera af berg, kan fara vidare genom. Särna. Mora, Orsa och Elfdalens pastoiater omfatta hvart sina 20 qvadratmil, Särna ej mindre än 40, så mycket som nästan. hela Göteborgs län, men har blott 1100 menniskor, föga mera än Solna socken vid Stockholm.