STOCESULM den 17 Aug, Medan man. ännu är i ovisshet, huruvida någon öfverenskommelse kan komma till stånd rörande genomförandet af de mellan tfrauske och österrikiske kejsarne beslutade fredspreliminärerna, har Pariserbefolkningen haft några festdagar, som varit egnade att göra något afbrott i den enformighet, ledsnad och missstämning, som inträdt efter fredsslutet och sedan man funnit, att man hade öfverlemnat sig åt de bedrägligaste illusioner. Parisaren försakar icke, gerna det nöje, som storartade militäriska skådespel kunna erbjuda honom. Med en viss känsla af tillfredsställelse ser ban de i triumftåg förda, från österrikarne tagna fanorna och kanonerna, med värma helsar han de trupper, som tappert kämpat vid Magenta och Solferino. Folkfesterna på Marsfältet .och vid Barrigre du Trone ha säkert icke heller saknat en massa nyfikna åskådare, lika litet som teatrarne varit tomma vid de gratis-representationer, som blifvit gifna. Paris har, som sagdt, fått några dagars sysselsättning och föda för nyfikenheten samt en för massan välkommen omvexling i de alldagliga förhållandena. Det torde emellertid vara ternligen säkert, att om man ock roas och förströs för ett ögonblick-af den militäriska ståten och de storartade tillställningarne., så låter man dock icke bedåra sig derhän att tro, att någonting verkligt blifvit genop, kriget uträttadt för frihetens sak eller ens för Frankrikes ära, Hvarje politiskt tänkande fransman, som icke börer till. dem, hvilkas hela existens beror på bonapartismens upprätthållande, fättar klart, att strömmar af blod flutit och stora segrar vunnits, utan att dermed det allra ringaste uträttats för det ändamål, som var angifvet, och att Frankrikes ära åter blifvit svårt komprometterad. i Italien, liksom för tio år sedan, då fryssk-härsmakt krossade friheten i Rom och återinsatte den presterlige despoten på hans tron, den nesligaste, förhatligaste och mest skuldbelastade, som finnes i Europa. Det ligger i klar och öppen dag, att hvad.som åsyftats och vunnits genom. kriget och som man nu jubilerar och sjunger Te Deum öfver i Notredame -de Paris, är att Louis Napoleon fått en vän och allierad i Österrikes herr skafe. Det är väl bekant, att ett af hufvud:syftemålen iden förres politik en längre tid varit, att ernå en allians med Österrike, samt att de steg, som härför. tagits, icke rönt något tillmöteskommande från hofveti Wien. Louis Napoleon har varit missnöjd deröfver och icke dolt detta.missnöje: Äfven härutinnan har han visat den ihärdighet, som utgör ett grunddrag i hans väsende. Då han en gång samtalade med sin förtrogne minister Walewski rörande nödvändigheten af en sådan allians för den bonapartiska dynastiens befästande, yttrade denne: ?Vousnelaurez que par la guerre!? och kejsaren svarade: eh bien, je la ferai?. Derefter slöts. förbundet med. Piemont, hvilken stat endast-blifvit betraktad såsom ett underordnadt verktyg, kriget inleddes och börjades, men slöts också så snart det ansågs möjligt att uppnå: vänskap och allians med Österrike. Alla tecken häntyda också derpå, att Österrike uu lagt bort allt groll mot Louis Napoleon, att man i Wien öfverlemnar sig åt de lifligaste förhoppningar derom, att Österrike och Frankrike skola handla gemensamt uti Italien och att Frankrike skall bjelpa till att der bringa till heders den gamla Metternichska politiken, endast något mera konsoliderad öch betryggad emot den italienska patriotismen... .Granier de Cassagnacs artikel om Italiens otacksamhet bar blifvit emottagen med jubel i Wien, och densamma, liksom hr de Reizets mission, utlägges af Wienerpressen såsom ett bevis derpå att ett spändt förhållande inträdt mellan Frankrike och Sardinien. , Ett ytterligare bevis på den entente cordiale, som nu inträdt mellan de båda kejserliga hofven, lemnar en karakteristisk utgjutelse i den halfofficiella Oesterreichische Correspondenz, som för icke längesedan utmålade Louis Napoleon såsom en -antichrist, ett odjur, en mensklighetens pestböld, men som nu om honom yttrar: Fransmännens kejsare är en man af hög intelligens och en statsman af första ordningen. Detta måste man tillstå, om man också icke delar hans grundsatser. Han känner intet vacklande och ingen ovisshet, emedan han vet hvad han vill och huru han ij rätt tid skall utföra det. Den motsats i intressen, som rådde mellan Frankrike och Österrike, är undanröjd genom reglerandet af den italienska frågan; och vi hoppas och vänta, att Österrike och Frankrike kunna lefva med hvarandra på den vänskapligaste fot, Österrike kan numera fullfölja icke blott sina principer, utan sina intressens politik. Öster rike skall öfverlemna det åt andra att utkämpa sin sak, om det icke har någon särskilt förpligtelse dertill Det sista innebär. som man ser, en bitter anspelning på Preussen, af hvilket Österrike anser sig ha blifvi lemnadt i sticket. r — K. M:t har, under den 11 innevarande månad, till chef för H. K. H. hertigens af stergötland stab utnämnt och förordnat adjutanten hos H. M:t konungen, öfverstelöjtnanten i armåen, stabschefen vid lifgardesbrigaden. kaptenen vid andra lifgardet, R. N. S:t O. O. m. m. grefve C. S. A. Lagerberg. — K. M:t har den 11 innevarande månad utnämnt och förordnat till hofrättsråd uti Göta hofrätt assessorn derstädes OC. A. Lindqvist.