fruktlösa, äfvensom att förmå henne lemna skrifmaterialier. Hon var hvarje ögonblick På sin vakt. Då de begärde papper för att lippa ett mönster, gaf hon dem en gammal tidning ochs ett stycke kol attrita upp linierna med, och äfven dessa artiklar tog hon omsorgsfullt med sig då honj lemnade:; rummet, Det var icke qvinnan, utan hennes fruktan, som. bevakade dem. Våra läsare hafva fåne nit hvilket välde hennes herre hade öfver henne — den tunga gissel han svängde öfver henne och derigenom höll henne i ständig bäfvan. Kanske var den olyckliga varelsen ej af naturen lastbar, eller en af dessa hjertlösa menniskor, för hvilka grymhet är en njutning. Mer än en gång tyckte Nancy, att hen.es blick hvilade på dem med ett visst uttryck af deltagande och medörskan. Sedan tvenne dagar hade hennes besök upphört. Kapten var återkommen, och Bet vågade ej väcka hans misstankar. EF Till trots för deras sinnesoro och det qval af ovisshet hvari de lefde, hade, underligt nog, de båda fångarnes helsa, i stället att gifva vika, vunnit i styrka under alla deras bekymmer. Nancy hade under hela sitt lif aldrig åtnjutit sådana beqvämligheter; i stället att sitta hela natten och arbeta vid ett enda ljus, i sitt ensliga hem, med trötta ögon och värkande hufvud, sof hon nu i en god bädd, och naturen hemtade styrka af denna hvila. De båda vännerna hade icke glömt sins planer med fånen — vi använda denna benämning af vana — ehuru han ej för den nu längre var någon sådan; deltagande, det ljutvaste och säkraste af alla läkemedel, hade gjort sitt verk Och återskänkt honom en Fiss grad af förnuft. Han fattade allt hvad miss Cheerly och Nancy sade till honom; men gkild från dem, var denna kraft åter bra ten; förvirringen i hans bjerna återkom och Minnet var borta. Allt hvad han kunde erinra sig voro spridda delar af de böner de lärt honom, Och ehuru de hundratals gånger sagt honom sina. namn och förmått honom