återtaga detsamma. Lord Palmerston förklarade rent ut förslaget vara oklokt och författningsvidrigt. det i kongressen. Lord E ter sitt förslag. Enligt Giobe kommer parlamentssessionen att afslutas den 13 dennes. Times meddelar, att redaktören för Economist, hr James Wilson, kommer att afgå till Ostindien såsom medlem af den indiska rådskammaren och indisk skattkammarkansler. I sistnämnda egenskap kommer hr Wilson att intaga samma ställning till generalguvernören och kabinettet som Englands skattkammarkansler innehar till engelska regeringen och T kabinettet. TYSKLAND. Viceguvernören på förbundsfästningen Mainz har hos förbundsdagen besvärat sig öfver Mainzer Journals fiendtliga språk, hvilket vore egnadt att väcka spit bland garnisonstrupperna. Förbundsförsamlingen förklarade dock i anledning häraf, att det ej tillkomme henne att T vidtaga några åtgärder mot pressen. Den 4 och 5 dennes uppstodo i Frankfurt blodiga handgemäng mellan särskilta afdelninIgar af förbundstrupperna. I synnerhet den sistnämnda dagen lärer det ha gått blodigt till, så att en mängd soldater äro sårade, somliga svårt. Man hoppas dock, att militärmyndigheterna genom kraftiga mått och steg skola lyckas förekomma upprepandet af dylika våldsamheter, SCHWEIZ. Konferensen i Ziirich hade öppnats den 8 dennes, sedan samtliga ombuden anländt redan den 6. Frankrikes ombud äro: baron Bourqueney och hr Banneville; Österrikes: grefve Colloredo och hr v. Meysenburg; Sardiniens: chevalier des Ambrois och chevalier de Jocteau. Sändebuden hade den 7 gjort uppvaktning hos regeringspresidenten i Zärich. Franska sändebudet Bourqueney hade haft en lång konferens med sardinska sändebudet Des Ambrois. Uti Paris trodde man sig kunna motse konferensens öppnande med den förväntan att mellan de på konferensen representerade makter skall råda fullkomlig öfverensstämmelse, sedan kabinetten uti Paris och Turin blifvit fullkomligt ense. Såsom en följd af denna öfverenskommelse mellan de båda makterna betraktade man sardinska regeringens beslut, att återkalla den i hertigdömet Parma tillsatta provisoriska regeringen. Enligt andra uppgifter skulle deremot kabinetten i Paris och Wien ännu ej kunnat blifva ense om åtskilliga detaljbestämmelser. ITALIEN. Franska regeringen bar sändt en hr de Reiset till Italien, för att söka göra hertigdömenas befolkning böjd för deras suveräners restauration, samt äfven vinna Sardiniens regering för samma ändamål. Men hr Reiset skall ej haft någon framgång i sina bemödanden. Sardinske utrikesministern, Dabormida, skall hafva förklarat det utomordentliga franska sändebudet, att Piemonts regering kommer att inskränka sig till sina kommissariers återkallande. I hertigdömena hade hr Reisets mission rönt ännu mindre framgång. Toscanas oeh Modenas provisoriska regeringar hafva tvärtom afslutat ett alliansfördrag, i ändamål att, med alla dem till buds stående medel, till och med vapenmakt, sätta sig emot de båda af folket hatade furstarnes återkomst. Den provisoriska regeringen i Bologna hade blifvit uppmanad att deltaga uti detta förbund. Motståndet mot hertigarnes återinsättande antager för öfrigt en särdeles hotande karakter i Toscana och Modena. Ryktesvis berättas, att Garibaldi ämnade med hela sin kär af frivilliga ställa sig i spetsen för rörelsen il hertigdömena. Enligt ett annat rykte skall toscanska befolkningen vara sinnad att, il händelse axnexationen till Sardinien skulle vägras, utbedja sig prins Napoleon till storhertig. ; Från Rom förmäles, att påfliga regeringen gått in på att uti hela Kyrkostaten införa Code Napoleon, med uteslutande af kapitlet om civiläktenskapet. Enligt IIndependance belge hade i Toscana 1722 kommuner enbälligt beslutat Toseanas förening med Piemont. Resultatet af omröstningen mottogs öfverallt med största hänryckning. Blott uti en enda kommun, Regello, hade voteringen utfallit emot föreningen. Le Nord berättar, att icke blott Toscana och Modena, utan äfven Parma och legationerna afslutit ett förbund till ömsesidigt försvar, och att planen, som skall blifvit uppgjord af grefve Palieri i Parma, hufvudsakligen går ut på att anförtrö dessa länders försvarskraft i en enda persons hand, nemligen general Garibaldis. Om denna åtgärd yttrar sig Le Nord som följer: Ett dylikt förbund, som blifvit afslutadt för att upprätthålla ordning och oberoende, kan ej annat än gillas. Man har så ofta ropat till italienarne, att de ej borde endast förlita sig på andra, utan sjelfva göra något för sin frihet, att detta praktiska, lugna och med klokhet fattade beslut ej kan annat än väl upptagas så väl af Europa som af kejsar Napoleon, hvilkas känslor för italienarne äro sanna och uppriktiga., Toscanska regeringen har, under det sardinske kommissarien Buoncompagni ledde stysvea liga käppar och på spetsarne af. dem kokosnötter, nåldynor och andra småsaker. I