misrfånkte kan att jag blifvit qväfd af gasen och uppmanade mr Lager att på ett från gondolen till ten nedhängande rep uppklättra i gondolen, der mr Lager fann mig ligga sofvande under spasmodiska andetag. Efter. några starka skakningar och sedan ballongmynningen blifvit aflägsnad från mitt ansigte, vaknade jag snart till medvetande och beslöt att icke sofva mer under natten. Kl. 3 på morgonen befunno vi oss någonstädes öfver staten Ohio eller Indiana. Kl. 4 passerade vi en stad och kl. 5 upptäckte vi sjön Erie framför (oss; Efter en kort rådplägning och sedan vi undersökt vår ballast, beslöto vi våga färden öfver Erie. Just då vi styrde ned mot sjön, löpte en liten ångbåt fram midt under. oss, och någon ombord ropade med full hals: Det är sjö framför er,. Mr La Mounstain ropade tillbaka Är det sjön Erie? och svaret blef Ja, och det vore bäst att ni såge er för Vi befunno oss nu på 500 fots höjd öfver vattenytan. Här funno vi en god bris som dref oss fram med en hastighet af omkring !s mil i minuten, och vi beslöto att begagna oss af denna tilldess vi hunno Buffalo, då vi skulle stiga högre och segla öfver denna punkt. Detta var den intressantaste delen af resan. Vi passerade öfver 17 ångbåtar, helsande folket ombord, och lemnade dem snart aftecknande sig mot horisonten bakom oss. KL 10, 20 min sväfvade vi längs Canadastranden och gjorde en cirkel upp mellan Buffalo och Niagarafallen. Då vi funno oss vara allt för långt i norr för att komma till Newyork, vår bestämmelseort, beslöto vi landstiga vid Rochester, der lemna båten med mr Lager och mr Hyde, hvarefter mr Mountain och jag ämnade fortsätta resan till Newyork. Följaktligen sänkte vi oss småningom, men innan vi HKunno 1000 fot bära jorden, öfverraskades vi af den mest förskräckdiga storm. Skogarne böljade likt Niagaras vågor, jordensyta var uppfylld med stoftmoln, och jag sade mina följeslagare att en säker död väntade oss, om vi galkades jorden under en sådan orkan. Den stora sÅtlantios rycktes med förfärlig fart österut, och redati (voro vi nära trädtopparne i en stor skog, då jag häftigt utropade: För Guds skull kasta öfverbord allt hvad ni har till hands, La Mountain; och i påföljande ögonblick svarade han: Allright, efter att-bafva kastat öfverbord en: del af båtens innehåll. Mr Hyde. såg upp till mig i gondolen och yttrade högtidligt: Detta är ett allvarligt ögonblick, professor; hvad är att göra? — Förtrösta på försynen och våra egna krafters, sade jag. Vi rusade nu mot-sjön Ontario, under det vinden tjöt och hvisslade omkring oss. Jag sade: La Mountain, jag har 150 skålp.:-ballast: i mingondol, en tung kappsäck och brefsäcken samt en hop munförrådp. Jaså, -svarade han, om det icke räcker till, så skall jag hugga sönder båten. till ballast; så att vi kunna hålla oss öfver: vattnet till dess vi uppnå motsatta stranden (hvilken var nära 15 mil aflägsen). Jag langade, nu .min ballast till La Mountain, för att-kastas. öfver. bord, så att vi hastigt måtte kunna stiga-öfver den förskräckliga vindströmmen och icke utsättas: -för .dess-rasande inverkan. Allting syntes likväl utvisa,-att. vi skulle omkomma antingen i sjön eller på land. Jag sade: I måsten alla gå i gondolen, om I viljenblifva frälsta, i händelse vi hinna till land. Sanningen att säga äro farorna på land nästan större än på vattnet med våra maskiner; och det torde vara lättare möta döden genom drunkning än att få våra kroppar söndersargade genom att stöta möt klippor och träd. Härpå klättrade mr Lager och mr Hyde upp till mig i gondolen. Mr Hyde sade ganska kallblodigt: Jag är beredd att dö, men vill heldre dö på land än i vattnet.. Mr La Mountain var under tiden ifrigt sysselsatt med att samla hvad som kunde begagnas som ballast. Allting var nu för oss af värde som egde någon tyngd. Våra nattsäckar, våra instrumenter, brefsäcken, vårt matförråd, allt var färdigt at. gå öfver bord — och öfver bord gick det, äfven, det ena efter det andra, ända tilldess vi vor: reducerade till brefsäcken. Vi urskilde nu stranden; omkring 7 mil framför oss, stickande, fram mellan en mörk molnrand och vattenborisonten; men nu sväfvade vi med en fruktansvärd hastighet ned mot de brusande vågorna, och ögonblicket derefter slog båten med sidan mot vattiet, hvarvid två plankor i densamma lösrycktes och hela ballongen erhöll förfärliga stötar från två på hvarandra följande ofantliga vattenberg. La Mountain sannsde qvar i båten, likt en hjelte, men förloråde sin hatt och blef öfyersköljd af vågorna; men snart återvann han besinningen, kastade brefsäcken och den sista återstående ballasten öfver bord samt utropade: Varen lugna, gentlemen, jag kan ännu en gång göra oss flott!s Straxt derefter voro vi åter några hundra fot uppe i luften, och ångaren Young America syntes skynda fram under oss i samma rikthing som vi. Jag föreslog nu att viskulle sänka båten och ballongen i sjön, för att blifva uppfiskade af nämnde ångbåt, men de andra önskade att vi skulle söka komma i land, och då vi ströko öfver fartygets bog, helsades vi af ett hjertligtihurra. La: Mountain hade nu lösryckt ur båten allt hvad som kugde. lösryckas, och vi voro ännu på 2!, mils afstånd från stranden, under det stormen rasade lika häftigt inunder oss. Ändtligen närmade vi oss stran-. den, och jag såg på de höga träden, som böjde sig hit och dit och hvilka vi oundvikligen måste beröra, aft vår största fara nu vore för handen. Orkanen blåste oss genast in i den täta skogen. Mr Lager hade kastat ut det tunga jernankaret, som var för sedt med 3 krokar, hvardera 1!, tum i tjocklek. Så hastig var vår fart att ankaret stod nästan rakt ut från gondolen. Det fastnade mot ett träd af medelstörlek, men ballöngens fart var så stor, att det slets bort och nedföll på jorden. Vi voro således åter öfverlembåde åt vindens godtycke. Mr La Mountain och mr Hyde drogo i ventilsnöret för att utsläppa gasen, men de tvingades snart att släppa sitt tag för att icke kastas ut vid gondolens slingringar. Ballongen tillryggalade ungefärligen mil i skogen, böjande träd och afslitande grenar, samt kastande vår gondol mot trädens st:mmar, ända till dess det starka nätet kring densamma brustit. Slutligen. stötte vi mot grenarne af en stor alm, så att gondolen genom den häftiga skakningen svängdes hit och dit, och båten fastnade i grenarne, hvilka något hejdade oss; men omedelbart derefter vidgase Atlantic sina ofantliga proportioner, och uppryckte med ett enda tag trädet, gondolen och båten några hundra fot i luften. — Detta träd, omkring 8 tum tjockt vid rotändan och fullsatt meå grenar, troligen icke vägande mindre än 6 eller 800 skålp., var likväl för tungt för Atlantic, och drog derföre balongen med sig ner på toppen af ett stort träd, dervid silkestyget brast på flera ställen, lemnande gondolen hängande vid flätverket 20 fot öfver marken Balongens färd genom skogen lemnade efter sig en öppning, liksom hade en orkan rusat fram. Trän af 8 å 9 tums diameter söndersplittrades och stora mastträd skakades som löf för vinden. Vi råkade lan?a 450 ålar från en menniskoboning, och braket var så starkt, att olket rusäde till stället för att se hvad det var. Besynnerligt är att någon af oss blef vid Ef. Enellertid sluppo vi undan med några lätta kontusioner. Stället der vi landade var beläget nära