tades emot hans försök att gehom lumpni undanflykter söka krångla sig undan ansvare på ett sätt, som måste menligt inverka på der trovärdighet han, vare sig såsom borgmästar eller kronofogde, bör ega och med hvilker det föga öfverensstämmer att genom bristande åt en förelagd edgång bli öfvertygad att ier sak, som rörde tjensten, hafva farit med osanning. Hr Levins egen berättelse visar huru han alltjemt söker förblanda frågan, huruvida domboken var fullständigt ordnad, med den om domboken var fullständigt uppsatt. Förunderlåtenhet att hafva domboken fullständigt uppsatt åtalades han, detta förnekade ham, och endast detta var det honom genom h. domstolens utslag. förelagdt att med ed betyga. Hade hr Levins nekande varit sanningsenligt, skulle således eden kunnat af honom: fullgöras utan afseende derpå, om protokollerna varit uppsatta på lösa lappar eller skrifna i domboken, ja utan hinder ens deraf, om hr Levin ej vid inspektionstillfället visat alla protokollen, men ändock haft dem uppsatta. Hans undandragaade att fullgöra edgången måste således innebära ett erkännande att hans under hela rättegången vidhållna . uppgift, att Ppuekollen voro fullständigt uppsatta, var lögnaktig. Huruvida ett sådant beteende är för en persons medborgerliga anseende förnärmande, eller ej, derom må hr.Levin uttala sin mening; för vår del hafva vi endast yttrat oss om tillförlitligheten och behörigheten af den rekommendation konungens befallningshafvande i Södermanlands län lemnat hr Levin till en ledig kronofogdesyssla, en platsisamhället, der alltför ofta fall förekomma, då innehafvarens uppgifter måste ega vitsord, hvarföre det också är angeläget att deras tillförlitlighet under 27 föregående tjenstemannabana 3; vättre konstaterad än fallet är med hr Levins. Vi omförmälde i vår första uppsats i förbigående, att justitieombudsmannens ovanligt stränga åtal? icke var föranledt at den första försummelse han haft att anmärka i Thorshälla under nuvarande borgmästares tjenstetid. Uti justitieombudsmannens resediarium för år 1849 läses under rubriken Thorshälla: Rådhusrättens handlingar funnos inlagda i ett gafvelrum på vinden af rådhusbygnaden, men i sådan oordning, att vidare kännedom om hardlingarnes fullständighet nu ej kunde erhållas, än att af domböckerna framsöktes dels ett band, innehållande sådana för åren 1636—1648, dels till större delen fragmenter af några domböcker för år emellan 1740 och 1790, dels slutligen domböckerna för tiden från 1799 till och med 1846, undantagne åren 1813, 1824, 1825, 1830 och 1831. Domböckerna för åren 1847 och 1848 samt nu löpande året hade icke uf ordinarie borgmästaren blifvit aftemnade till den tjenstförrättande, och kunde nu ej företes. Vid genomseende af 1845 och 1846 årens domböcker bnmärktes, att ganska ofta paragrafer blifvit lemnade ouppsatta, och endast antydan om ämhet tecknad på en vidfäst papperslapp, ett förs hållande, som äfven fanns ega rum med äldre domböcker under nuvarande borgmästarens tjenstetid.s Efter tagen kännedom om detta förhållande och hvad som under den ifrågavarande rättegången tilldragit sig lärer man svårligen kunna undgå att finna det landshöfdingen i Nyköpings län varit skäligen illa underrättad, då han vitsordade att hr Levin gjort sig förtjent af konungens befallningshafvandes förroende för det sätt, hvarpå han under sin jugofemåriga verksamhet såsom magistratens i Thorshälla ordförande fullgjort sina åligganden. — ———ijz.)js—n-wuweun—