vet efter prinsen af Conde har betydligt ökat hans rikedom, och sedän han blifvit kung har han beständigt fördrat ätt skattkammaren skall betala hans civillista i guld. Hvarför i guld? Fråga Paris penningvexlare, som betala honom ett premium af en och en half, eller två pence på hvart guldstycke, var svaret. Och sedan har han telegrafen till sitt förfogande.n Ni vill väl icke påstå att han har börsspekulationer! utropade Harry Burg. Spekulationer; upprepade lord Charles; nej, visserligen icke; spekulationer förutsätta risk, och Ludvig Filip är alltför försigtig att utsätta sig för någon sådan. Hans spel är säkert. Första underrättelsen! Ni förstår? Le-roi modele — leibon pere de famille, som de engelska tidningarna kalla honom, är alldeles för öm far, att försumma något af de medel att sörja för sina barn, som revolutionen förunnat honom. Komedien är nu nära sitt slut, som jag ser, tillade talaren, i det han såg sig omkring; låt oss lemna teatern innan packet rusar på.n Med lord Charles till ledsagare, som tycktes vara fullkomligt bekant med lokalen, 1yckades det de båda vännerna att finna sin vagn på Cour dHonneur innan trängseln blef för stor. Må ingen tro, att den teckning vi här ofvanför lemnat, med någon afsigt är öfverdnfven; författaren har ärligt beskrifvit de intryck han emottog, och den öfvertygelse, hvartill han kom, under sitt vistande i Paris, vid den tidpunkt. han skildrat. Revolutionen 1830, vi upprepa det ännu en gång, störtade den äldre grenen af bourbonska huset, för att i dess ställe upphöja penningintresset på tronen i Ludvig Filips person, och vi äro långt