Svenska slöjdföreningens skola. I. Stormen mot kapten Cronstrand börjad egentligen först på fullt allvar när han, efte attår 1851 bevistat verldsexpositionen i Lon don och vintern derefter i Paris tagit närmar kännedom af de der befintliga undervisningsan stalterna för arbetarne, efter sin återkomst til fäderneslandet försökte att, med ledning a hvad han derunder inhemtat, mer och me närma slöjdskolans undervisning mot det mål som en dylik läroanstalt bör i vår tid hafv: för sig uppstäldt.. För hvar och en, som mec någon uppmärksamhet följt slöjdskolans upp komst och utbildning, har det varit lätt syn ligt att-kapten Cronstrand, i det myckna har skrifvit så väl för vinnande afstatsanslag til undervisningen, som för att göra allmänheten och deribland i främsta rummet ärbetarn sjelfva, bekant med skolans ändamål och nytta haft sig synnerligen angeläget att frambålla huru samma slags skolor verkat i andra län der; hvilket ock varit så mycket angelägnare som man i detta hänseende saknat erfarenhe i fäderneslandet. Detta skulle han icke kun. nat göra, om han ej genom det lilla och : sig sjelft alltför otillräckliga anslag, som bestått till inköp af böcker, tidskrifter och förläggsblad. varit i tillfälle att följa med de framsteg och förbättringar, som i andra länder alltjemt göras. Men detta har illa behagat de skråmästare af gamla stammen och de öfriga herrar, som tycka att kapten C. lärt arbetaren för mycket (t. ex. matematik och frihandsteckning -bland annat); och skolans bibliotek har ock derföre städse för dem varit en nagel i ögat. Kunde man blott ställa så till, att skolans föreståndare och lärare, i saknad af de hjelpmedel ett bibliotek skänker, sjönke ned till samma ståndpunkt, som innehafves af förenämnde herrar, så ginge det sedan ofantligt lätt och af sig sjelft att få bort det der förargliga för mycket kunskaper, och denna artistiska bildning hos arbetaren, som icke tillåter en veritabel skråtnästare att sofva lugnt om natten; och när arbetarne aldrig, genom att uti ett bibliotek se huru det står till med konstskickligheten i andra länder, kunde få någon aning om hvad inflytande upplysning ändock. har på slöjderna, huru lugnt skulle icke allt då gå, under det man i skolan, beskedligt hölle på att räkna och skrifvas och tillblanda färger,? — När under kapten C:s ofvanförmälta bortovaro baron Fock var tillförordnad föreståndare för skolan och i denna egenskap hade att uppgöra budgetförslag för året, visade han sig nog svag att gå bokfiendernas önskningar till mötes; ty då anslaget föregående år hade varit — en alltför ringa summa — omkring 1100 rdr banko, så fann han tjenligt att nedsätta förslaget till — 100 rdr s.-m., en åtgärd, genom hvilken han vunnit ett obegränsadt förtroende af det parti, som nu afsatt käpten C. Att detta partis önskningar likväl icke helt och hållet uppfylldes ens genom baron Focks förglag, visar sig deraf, att 1858 års budgetkomitå föreslog till inköp af böcker, förläggsblad etc. — intet! ; Vi förbigå de strider, som under sednare åren pågått inom slöjdföreningen angående skolans hembjudande åt staten, då dessa sä-. kert äro i friskt minne hos alla, som intressera sig för denna läroanstalt. Kapten C. särskilt har haft tillräcklig erfarenhet, för att inse att skolans framtida fortgång och utveckling är omöjlig med detta välvisa adertonmannaråd, som egentligen synes hafva gjort -till sin uppgift att hindra skolans förkofran, och som bland annat gifvit så eklatanta bevis på sin oförmåga och fullkomliga obekantskap med ämnet uti det famösa förslag till stadgar, som det ingifvit till kommerskollegium, och som verkligen hvimlar af enfaldigheter (hvarom man kan öfvertyga sig genom att läsa de bifogade reservationerna). Det är der som man bland annat, till och med oaktadt två målare sitta i den. välvisa direktionen, uteslutit målning och modellering från undervisningsämnena; tusen andra saker att förtiga. Som bekant är, innehåller likväl detta förslag en punkt — tillkommen af tvångsmål — om skolans ställande under en ny styrelse, uti hvilken regeringen och Stockholms stad äfven skola insätta ledamöter; och hvad slöjdföreningen beträffar, lärer det väl ej kunna vara något tvifvel, att regeringen uti den nya skolstyrelsen skänker åt densamma ett inflytande, som svarar mot dess bidrag till skolans underbåll ( 5 proc. af det hela) och den ådaalagda visheten hos dess direktion! I alla fändelser torde väl kapten C:s afsättande vara att anse som den nuvarande direktionens sista åtgärd af vigt; och det är sannerligen en värdig slutsten till det myckna,-som föregått. Vi kunna ej förmoda annat, än att hela denna skamliga åtgärd skall komma att visa sig dödfödd, och att dess minne endast skall qvarstå såsom ett bedröfligt monument öfver de personers upplysning, som deruti deltagit. Hvad som föranledt den sista spänningen mellan direktionen och kapten GC: visar sig af nedannämnde skrifvelse, at den sednare inifven till. direktionens protokoll den 16 sistdne Maj. Denna skrifvelse upplyser på ett slående — och nedslående — sätt om de svårigheter kapten C. haft inom direktionen att bekämpa, och meddeläs derföre in extenso: i Till Svenska Slöjdföreningens Direktion. Sedan jag den 4 dennes till föreningens skattmästare låtit aflemna en på vanligt sätt och efter vanliga grunder uppgjord Aföningslista vid Svenska Slöjdföreningens skola, vårterminen 1859,, fick jag till min stora förundran densamma mig återsänd dagen efter med helsning att de der upptagne aflöningar ej betaldes. Jag begaf mig då till herr skattmästaren för atterfara skälet för hans vägran, då han-så