STOCEHOLM den 3 Avg, Kanslersembetet för båda universiteterna har, som bekant, alltsedan H. M:t vår nu regerande konung såsom interimsregent öfvertog riksstyrelsen med konungslig makt och myndighet, blifvit förvaltadt af en tillförordnad kansler, h. exc. grefve G. A. Sparre. Besynnerligt nog har man funnit det konstitutionelt och passande att under ett par års tid landets regent innehaft ett särskilt anderordnadt civilt. embete, om också jensten förrättats af en annan. ; Först genom konung Carl XV:s uppstigande på tronen har kanslersembetet blifvit förklaradt ledigt, och K. M:t har genom skrifvelse af den 15 Juli anbefallt den tjenstförrättande kansleren att föranstalti om nytt val till !zanslef för universiteterna i den ordning, som de akademiska statuterna föreskrifva. Till universitetskansler bör enligt statuterna utses en man, som genom : sin samhäöllsställning jemte nit för vetenskaplig odling, ver samt kan vårda och befordro universitetets ga Hvad samhällsställningev. angår, så lö and talet af personer icke vara särdelef stort, un-! der hvilka man avser att erkebiskopen vu Upsala och biskopen i Lund såsom prokanslerer kunna Fjortera, isynnerhet då till följd af grundlagens bud statsministrarne och stötsråden icke tillika få innehafva annatethbete. Man skulle då ara hänvisad till personer, som förut inne faft nämnda embeten eller till enskilta i) angrullan högtstående magnater, som visat märkligt intresse för vetenskapen. De senaxes antal torde i vår tid vara. ytterst ringa och den -ypperste, som vi i det hänseendet skulle kunna nämna, nemligen h. exc. grefve Trolle Wachtmeister, den utmärkte kemisten, storde näppeligen kunna förmås att åtaga sig .detta värf. Så. vidt vikunna finna, skulle derföre valet under förhandenvarande omständigheter icke kunna träffa lämpligare person än .den tjenstförrättande kansleren, som varit justitiestatsminister, för. närvarande innehar. en presidentsbefattning, från hvilken han är inamovibel och som bör kunna lemna honom tid öfrig för andra offentliga värf och hvilken, med denna yttre ställning förenar intresse för vetenskap och litteratur. Z Att-det alls icke kan numera ens kömma i fråga att till nämnde befattning utse en prins af det kungliga huset taga vi för alldeles afgjordt, och det af många skäl. i Det ligger nemligen nu i klar dag, att kanslersbefattningen för universiteterna alls äcke är någon: honorariepost, jemförlig med ihederspresidiet eller första-ledamotskapet i åtskilliga lärda, vittra efler Konstnärliga samfund, utan att det är ett ansvarsfullt embete; till hvars beklädande fordras en man, som kan-.egna någon större del af sin tid och sina krafter åt detta för den nationella bildningen; maktpåliggande värf. Då universitetskansleren är berättigad att utfärda instruktioner och sreglementen till efterrättelse vid förvaltningen af universitetets vetenskapliga inrättningar, drätsel och egendom, då han är skyldig, att föra universitetets talan i allt hvad detsamma rörer, och att vid utöfningen af. sitt embete ställa sig till efterrättelse lag och författningar, är det nödvändigt att universitetskänsleren är en person, hos hvilken den vidsträckta makt och de mänga åligganden, som hofom tillkomma, förenas med full embetsmannaansvärighet. Att så icke är verkliga förhållandet med en kunglig prins, om äfven grundlagen icke stadgat ansvarsfrihet för någon annan än konungen, ligger i alltför öppen dag att närmare behöfva omordas. Att en prins för öfrigt på en gång skulle kunna vara general och amiral, leda öfningsläger och sjöexpeditioner m. m. och tillika vara ansvarig målsman för den högsta undervisningen, synes, för att så omfattande och olikartade befattningar skulle kunna skötas rätt, förutsätta en öfvermensklig mångsidighet och arbetsförmåga. Men allt räsonnerande pro et contra är i etta hänsende alldeles öfverflödigt, då det numera är alldeles klart och oomtvisteligt att en prins af kungliga huset icke kan utnämnas till universitetskansler utan att grundlagen derigenom på det gröfsta sätt kränkes. Universitetskanslersbefattningen är nemligen enligt de gällande statuterna ett embete, dess innehafvare till följd deraf en embetsman. Numera är sålunda all tvetydighet i detta hänseende andanröjd och utnämningen af en prins till universitetskansler stöter på det alldeles objelpliga hinder, som ligger i 45 S regeringsformen, hvilken stadgar: pHvarken Svea rikes kronprins och arffurste eller prinsar af det konungsliga huset skola hbatva något Lif-Geding eller civilt embete.n me sn SKR 0KM 3 BhnBe 3 Pr OLE SN Det är tryckfriheten — yttrade -vid ett festligt tillfälle för icke längesedan en medRN RE RT An N a Ne LK RR Li