UTRIKES. Med ångfartyget Svea bekommo vi i dag tidningar från London af den 27, från Paris och Briissel af den 28 samt från Berlin och Hamburg af den 29 Juli. FRANKRIKE. Monitören för den 26 Juli söker genom en jemförelse mellan den franska och den mycket högre engelska marinbudgeten vederlägga den så väl i Frankrike som England mot förstnämnda lands regering gjorda beskyllningen, att hon genom sina örlogsrustningar nödgar England till motsvarande rustningar och följaktligen äfven att fortfarande ha en hög budget. Man söker i England, säger tidningen, tillskrifva Frankrike skulden för de kostnader, som försvarsänstalterna förorsaka det, och säkert är också, att våra förment öfverdrifvet stora rustningar anföras till rättfärdigande af den engelska marinbudgetens betydliga tillväxt. Jemförelser ha blifvit anställda, för att ådagalägga, huru mycket dessa uppgifter hvila på ett misstag. Sedan 1853 har den engelska -krigsbudgeten ökats med 336,000,000 francs, af hvilka 200,000,000 fr. komma på marinen. År 1860 skall landtoch sjöförsvaret i England kosta 650,000,000 fr., af hvilka 320,000,000 fr. tillkomma marinen. I Frankrike deremot uppgår krigsbudgeten för 1860 endast till 339,000,000 fr. och marinbudgeten till 123,000,000 fr. Summorna för 1859 och 1860 inbegripa väl icke omkostnaderna för kriget i Italien och expeditionen till: Cochinchina, men det är dock sännolikt, att en betydlig summa skall bli öfver af 500millionerlånet. — Man gör sig derföre den frågan — så slutar artikeln — om de utomordentliga kostnader, som drabba det engelska folket, verkligen äro att tillskrifva Frankrike, eller om ej dessa ofantliga summor och de pålagor, som äro en följd af dem, böra tillskrifvas andra orsaker. Marskalk Pelisiers utnämning till storkansler af hederslegionen tolkas ganska olka i Paris. Under det att nemligen somliga betrakta densamma såsom ett fredstecken och såsom förelöparen till den under marskalkens befäl stående östra armåens upplösning, förmoda andra utnämningen ha skett af det skäl, att kejsaren ämnar sjelf ställa sig i spetsen för nämnde arme. Patrie? framhåller i en längre artikel, att krigets slut ännu icke är freden, samt att, om man också icke längre slåss vid Mincio, likväl ett tillstånd af moralisk och politisk förvirring måste : uppstå i Italien, om freden blott blifvit afsluten på papperet, och man icke vid