a RER —— ————— — — Will. Jag är rädd, squire Harry, fortfor han, att ni skall finna mig något ovan i irjing jag är inte van att tjena, men jag är villig att lära mig det. Vi skola icke råka i några tvister i detta ill, sade hans herre, som verkligen kände sig nöjd öfver denna tillökning i sällskapet; och jag är säker,, tillade han, att mr Tracy kall blifva särdeles beläten med denna anordning. Följande dag reste de båda vännerna från London, och med dem Franklin och Tom, som ännu icke hunnit trösta sig efter afskedet från den vackra Nora. Då de lemnade baronens hus vid S:t James Square; liviskade häns herr, som såg den stackars ynglingens sorg, i örat på honom. Ännu är det icke för sent. — För sent! För hvad då, squire? frågade Tom; Att stanna hemma. Jo, master Harold, svarade den trogne ågon ev det är väl sant, att jag känner någon sorg af att skiljas från Nora — hon jmå nu blifva mig trogen eller icke; men det är inte annat än hvad jag förtjenar, tillade han; hvad hade jag för rättighet att blifva kär innan jag visste hvad ers nåd hade för atsigto . : I Skilsmessan mellan sir Mordaunt Tracy I och hans brorson var smärtsam; först i afI skedsstunden kände de båda, huru kära de i voro för hvarandra, huru nära de många åren af ömhet och välvilja förenat deras hjertan. l och huru starka de band blifvit, som under det dagliga, förtroliga umgänget hade bildats och tilltagit i kraft. Skrif mig till, sade den gamle manner och tryckte hans hand; skrif ofta, detär allt hvad Jag begär, åtminstone för det närvaranpde. Men då omvexlingenjgochl resor mildra