parti är för honom ingenting annat än ett kotteri, och i detta kotteri fäster han ingen verklig vigt vid någonting annat än sin egen person: O,; mine: bröder, låten aldrig snärja er at detta afskyvärda ting, som kallas partianda,; och som i våra dagar utgör fariseismens vanligaste form! Jag vore: nästan färdig att säga er: om I viljen vara egoister, så varen dei helt allena! Ty partiandan låter definiera sig som en förfinad, .samnianträngd egoism. Från heane härflyter den kallbrand, som förtär oss, småsinnet, förtalet, misstänksamheten; det är hon, som i förnuftets och rättvisans: ställe sätter sitt välbehag; det är hon, som på sådant sätt förgiftar frågorna; det är hon; som hindrar protestantismen att blifva hvad han borde blifva, en kyrka med fri yttranderätt i hvars och ens gemenskap med-Christus, vår Frälsare. — Låtom oss alltså förklara henne krig in i döden, bekämpande henne hos våra bröder och hos oss sjelfva! Men jag måste beskrifva för er änna en annan fiende, nemligen lättsinnigheten hos dessa saddue6er, hvilka trodde sig sätta Herren i förlägenhet, då de gjorde: honom en opassande fråga rörande en 4 innas öde, som skulle varit hustru åt sju bröder, vch dem Jesus hastigt svarade: I faren ville, derföre att I icke veten skrifterna ej heller Guds kraft,. (Marci 12: 24.) Allt sedan första århundradet har denna profana anda gjort bedröfliga framsteg. I varseblifven henne öfverallt, gycklande öfver religiösa ting, skämtande med det mest vördnadsvärda, de enfaldigas gudaktighet, visande sig i sin råhet oförmögen att tro på den uppoffrande kärleken, öfverhöljande med sina orena smädelser allt stort och ädelt. Låtom oss bryta med de olyckliga, hvilka ega denna anda! Det skulle icke kunna finnas någonting gemensamt mellan dem och en Jesu lärjunge. Om fallinträffa, då äfven vi känna oss uppfordrade att yttra ett tadel öfver de personer , eller saker, hvilka äro föremål för deras gäckerier, så låtom oss i vårt tadel inlägga så mycket allvar och skonsamhet, att ingen nägonsin kan förblanda oss med dessa gudlösa bespottare! Behållom för dem allena all vår harm, och må denna vara lågande! Jag upprepar nu i korthet, mine bröder! de lärdomar vi hemtat ur Christi lif. Vi hafva inga andra motståndare än det fina skrymteriet och den oheliga lättsinnigheten; alla de, hvilka sätta sin tillit till Jesus, äro våra verkliga bundsförvandter, och alla rättsinniga andar äro det i hoppet; de enda vapen, vi böra använda, äro aktningen, tålamodet, ståndaktigheten. Sen sjelfva till att dessa grundsatser sorgfälligt iakttagas omkring er! Tillsen framförallt, att, då I ären öfvertygade om deras sanning, I för er del föresätten er att från i dag iakttaga dem! Vår kyrkas frid och framgång bero på en hvar af er. Jag vet att man mycket ordar om nödvändigheten att genom lekamliga medel tilvägabringa enhet inom Benne. Som skulle enheten låta påbjuda sig! Som skulle den romerska kyrkan, hvilken eger den starkaste möjliga organisation, njuta af ett fullkomligt lugn! Som skulle tvisterna mellan hennes barn icke. föras med ganska ytterlig häftighet! Det finnes en. mer ingripande makt än de bästa författningar, och förutan hvilken dessa förblifva en död bokstaf; jag menar vanorna. Låtom oss således söka göra billigheten, hjelpsamheten och mildheten till vanor, och de hetaste ordstrider skola kunna föras, utan att kärlekens ,band slites. Man kommer icke lätt derhän, det är sannt, ty lidelserna äro till hands, alltid färdiga att svalla öfver. Men hvarföre kar Christus kommit i verlden, om icke för att meddela oss kraft att besegra dem, genom att i deras ställe sätta kärleken till rättvisan och till den i honom förkropps-. ligade heligheten ? Låtom oss lefva af Christi lif; och i den mån vi förenas med honom, skola vi lära att utöfva den sanna evangeliska fördragsamheten. Här gäller det budet han gifvit oss, att vi skola älska hvarandra inbördes med kärlek, hvaraf han gifvit oss föredöme.n Riksdagsmannen eller Äresjukan. Teckning efter naturen af Pehr Thomasson. Göteborg. 1859. Uti denna tendensnovell har den bekante folkpoeten med ledig hand samt i raska och lifliga drag skildrat den med en viss knipslughet parade råa fåfänga, som tyvärr icke så sällan förekommer inom vår bondaristokrati, och som finner sin rika näring i åtskilliga af våra institutioner. Så anmärker förf. med mycket skäl, huru det nuvarande valsättet med elektorers utseende, en för hvarje socken, är synnerligen egnadt att alstfa ett fåvälde samt föranleda obehöriga inflytelser och dessa slags intriger, dem han bär efter verkligt komiska scener för oss afslöjar. Sant är visserligen, att ett omedelbart valsätt skulle under nuvarande förhållanden möta betydliga svårigheter; men detta hindrar ej att man kunde t. ex. genom valmanskårens utvidgande söka i någon mån förebygga de olägenheter, som blifva en nödvändig följd af det nu rådande systemet. Författaren tecknar en förmögen och förderfvad nämndemans sträfvande att per fas aut nefag blifva riksdagsman. Med biträde af en bränvinsadvokat nedsvärtar han den, som förut representerat häradet, och lockar eller tubbar elektorer att rösta på honom. Missöden på vägen till tingsstället hindra planens framgång två gånger; men en tredje gång lyckas det bättre — allt i följd af det nuvarande valsättet och den olika rösträtten, som lägger makten i händerna på ettlitet antal personer inom bäradet. När nämndemannen bevistat flera riksdagar, kommo hans valmän underfund med att han var en odugling och storskräflare, så att de började vända sig ifrån. honom, Då dög han i behaglig tid. Den lilla boken är skrifven med rätt mycken talang, och likasom vi äro förvissade, att många läsare deruti skola finna en angenäm sysselsättning, så våga vi hoppas, att några bland dem, för Kvilka den egentligen är skrifven, deraf kunna hemta helsosamma lärdomar och varningar. a — Originalskizzer. af Sigfrid Nyberg. Göteborg 1859. 1 rdr 50 öre. Detta häfte om 200 sidor, som äfven har titeln: Jernvägsoch ångbåts-lektyr, är för detta ändamål ganska lämpligt. Det innehåller trå skizzer: En natt på slottet Siegburg, Bilder från nördamerikanska gräsöknarne, och Alltid — aldrig. Författaren är synbarligen ung, men besitter redan en god stil och har ungdomens varma lhununsla cant för unatnran naAnFh Allt lönt nKnnA