Mmmm MM —MMMMMJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ— ämna mörda oss? fortfor den förra, och hennes kind blef dödsblek af fruktan. Det tror jag inte.n Hvad ondt hafva vi gjort dem?2 Nej, jag tror ej att vi behöfva frukta nåra personliga våldsamheter, fortfor miss Cheerly, i det hon lade armen om Nancys hals och drog henne närmare sig, på det att ingen skulle höra deras samtal, ifall någon lyssnade vid dörren, Jag är glad att ni tror det, sade Nancy och blickade upp i hennes ansigte med barnsligt förtroende. Ty det vore hårdt att dö så ung och att lemna den efter sig, som — som — Älskar erp, tillade Emma. Ja. Jag hade så svårt att säga ut det erdet sjelf, svarade den unga sömmerskan och strök hastigt bort en tår, som tanken på Kit framkallat i hennes ögon. Ni ser hvilken svag och oförståndig varelse jag är.o Jag upprepar,, hviskade Emma, att jag icke har någon fruktan för våldsamheter. Detta bedrägeri, hvarigenom vi blifvit hitlockade, har befästat en misstanke hos mig, som länge obestämdt sväfvat för mitt sinne. Jag har blifvit bestulen på mitt arf, Nancy, bjertlöst bestulen; och min. gamla Rebecka, som jag så blindt litade på, har varit med om att plundra mig. O, den synderskan! utropade Nancy. Jag tror att ni har rätt. Jag har aldrig velat söga er det, men Kit misstänkte alltid att Rebecka hade behållit halsbandet, som ni anförtrodde henne. Och jag som bannade honom så allvarsamt för att han kunde tänka ondt om någon. menniska utan orsak lb Fångarne fingo tillbringa det återstående af dagen utan att störas, men då det led mot aftonen, öppnades dörren till deras rum och