egentliga fredens Enligt andra uppgifter skulle det icke etis vara afgjordt, huruvida Zärieh kommer att bli sätet för fredskongressen. Det vissa är, att i: händelse det verk: ligen skulle lyckas kejsaren af Frankrike ati på tu män hand uppgöra saken med sin motståndare, så innebure sådant ett nytt hån emot folkrätten och från de öfriga stormakternas sida en feg eftergifvenhet för den man, hvilken sålunda blefve Europas verklige -diktastor. Emellertid befinner sig: Italien isen jemnt tilltagande. jäsning. I Neapel låter regeringen med drufhagel nedskjuta imassa sina egna soldater. Påfven darrar på sin vacklande tron och ger i sina .egna undersåtare sina värsta fiender. I Toscana fordrar den stora majoriteten: af folket en-förening med Sardinien. Om sinnesstämningen i sistnämnde land berätta alla kortespondenser enstämmigt, att den på: det tydligaste förråder en öppen fientlighet emot Frankrikes berrskare Så beskrifyves 1 ett bref från Turin af den 15 dennes, huru vid. monarkernas intåg derstädes Samma dag mån icke hört jett enda;lefvetöp för franske kejsaren. Och öm man får döma af det sätt, på hvilket Napoleon nyligen återvändt, utan att af sin. Kufvudstac passera annat än de aflägsnaste qvarteren, så synes han ej heller hos sina egna: landsmär ha påräknat något öfvermått af sympatier. Återstår nu attise, huruvida, sedan Napoleon förrådt Italiens sak och sjelf ställt sig på Östefrikes sida, England och Preussen, : skola finnas hugade att häruti följa. hans exempel. Hvad England. angår, finner man af dess till Preussen kort före slaget vid Solferino ställda. nyligen offentliggjorda depesch, att-dess nuvarande regering ingalunda godkänner det politiska system, Som Österrike ständigt följt i Italien; och: hvilket. nu dels till Sina omedelbara följder för venetianska området, dels-ock i sina medelbara för hela halfön, blifvit af Ludvig Napoleon formligen garanteradt. Lord John Russell yttrar nemligen —i -berörde -deesch bland annat följande: ?För Berlins och Magdeburgs säkerhet kan det ej vara af nöden att ett dåligt styrelsesystem är i Milano öch Bologna rådande. Men om Preussen ville i kriget uppträda på Österrikes sida, skulle det-härigenorh i italienarnes ögon framstå såsom en försvarare af allt hvad wienerkäbinettet begått och uraktlåtit.? Times yttrar sig i sin senaste artikel på följande sätt om fredsvilkoren: Hvar och en af dem, som utfört hufvudrollerna i sista kriget. har ansett nödigtatt inför verlden göra en slags Ursäktför fredsvilkoren. Detta visar, att äfven n oinskränkt makt känner sig skyldig: att viss en vissaktning för den förolämpade redligheten: Frankrike berättar oss, att det ingalunda skulle Ha lemnat det ärofulla verket att göra Italien fritt från Alperna till Adriatiska hatvet ifrån sig så halfgjordt, såtramt det icke hade fruktat att bringa öfver Europa ett allmänt krig. Sardinien sväljer ned sin förödmjukelse och döljer sitt afträde från scenen under :anständiga löften om det sätt, på hvilket det vill begagna den gjorda vinsten. Österrike är deremot mera uppriktig, -och förklarar.-sig ha upphört att Kriga med kejsar Napoleon, derföre att det gjort den upptäckten, att han är dess bästa vän. En bemedling från de na turliga . bundsförvandternas sida lofvade mindre gynnande vilkor än en direkt öfverenskommelsex — heter det i österrikiska manifestet. Detta vill säga, att-af alla Europas) makter Napoleon III var den ende som ville gå in på att Österrike finge behålla Venedig och restaurera erkehertigarne. Om Englands fopinioni denna fråga kunde man ej misstaga Big. Preussen skulle, i trots af sitt hat tilll fransmännen, icke vilja gifva sin sanktion åt några ytterligare österrikiska interventioner ij Italien. Äfven Ryssland; så despotiskt det änb är, kunde icke på samma gång det nu håller å att frigöra sina lifegna samt utveckla sina inre tillgångar, vilja biträda en sådan skandal som Österrikes tyranni i Italien. Österrikes alla vänner voro färdiga att förklara denna makt ha orätt. Dess enda försvarare måste sökas i fiendens läger. Det var förkämpen för Italiens enhet och frihet, det var de italenska patrioternas och de ungerska -landsflyktigashopp och stöd, det var den fiende. som ifrihetehs namn slagit Österrike till marken, som nu räckte detsamma -handen att stå upp igen och som återgaf det dess jerngissel. Österrike hade förgäfves sett åt England, åt Tyskland, åt Ryssland efter hjelp emot Frankrike, och nu i ögonblicket af dess största nöd upptäckte det, att Frankrike var den enda makt som var af alldeles samma mening som sin vederpart. Kejsaren af Österrike kom underfund med denna vigtiga sanning under intagandet af frukosten i kejsar Napoleons sällskap, och han lärer ej förgäta detta, såframt de nya strider skulle komme ifråga, på hvilka den. andre så betydelsefull: hänsyftar i sin dagorder till sin arm.n — Den, som önskar en lektion i konsten att visa sig storsinnad för godt köp, har tillfälle att få sin önskan uppfylld vid .genomögnandet af Svenska Tidningen för i går afton Skulle man ha väntat det? Den konservativa pressens hufvudorgan förordar grosshand: laren C. F. Wern, rådman Björek och bok: tryckaren Hedlund till riksdagsmän för stader Göteborg! Kan man tänka sig -ett vackrare bevis på frihet från allt partisinne, på ett ädel