vigt på namnet — är min vän. Han anförtror denna sak i mina händer. Och hvem är ni? frågade flera. Marold räckte fram sitt kort. Det kastades tillbaka i ansigtet på honom. Såsom jag förmodade, sade han; detta är en affär för pölisen. Vid ordet polisen gjorde det amerikanska partiet ett gemensamt anfall emot de båda vännerna. Alla fiendtligheter tycktes dock fö reträdesvis riktade emot Harry, som kanske skulle haft svårt att värna sig, om ej de kringstående åskådarne blandat sig i saken; ty ehuru. halfrusigaoch vårdslösa; som flertalet af dem var, hade de dock nog af engmnannöns rättskänsla och omdöme att inse, et någon nedrig afsigt här var för handen, De: körde således bort de anfallande inom ett ögonblick. En af deras försvarare, en vacker ung man, omkring två och tjugo år gammal, som hade tagit en särdeles verksam del häri, hade erhållit ett sår i armen af en bowieknif. Ett allmänt rop af förbittring höjdes, då detta. blef bekant. Jag känner mig mer uppretad öfver deras fega anfall, sir, än öfver plågan, sade han; det är endast. en rispa.. Harold ville smyga litet penningar i hans hand; c Jag tackar er, sir,, sade han; men jag säljer icke sådana tjenster. Får jag fråga hvad ni heter? Kit Corling, sir. i : Båda vännerna önskade att han skulle säga dem något sätt, hvarpå de kunde bevsa honom sin tacksamhet: ; Nåväl, jag skall säga er det, mina herrar, svarade han, efter ni anser min lilla; tjenst vara värd någon uppmärksarchet. Jag har icke kommit till Haymarket viddenna!