Öfversigt af bondeståndet 1856—58. : (Forts. fr. n:r 161.) Anders Eriksson i Nordkärr är på samma gång gammalliberal och nyliberal. Han har tillhört den opposition, som bildades 1840; men har icke stannat vid dess strifvanden, utan med ungdomlig värma äfven vid äldre år förstått följa idgernas utveckling, och representerar på -samma gång den nuvarande tidens åsigter och den förflutnas e farenhet. Hans karakter har icke. ens afunden vågat försöka fläcka; hans insigter äro högt värderade af alla; hans på en gång fogliga och allvarsamma sätt gaf alltid ökadt inflytande åt hans varmhjertade yttranden; hans hushållsaktighet med folkets skatter var sträng och samvetsgrann. Anders Erikssons synkrets var icke inskränkt till dagens ärenden, utan omfattade äfven vidsträektare kretsar; hans förmåga att med ordet försvara sina egna åsigter och bekämpa motståndarnes var mycket större, än man vanligen träffar hos allmogens ombud, och han uppträdde således såsom kraftig samverkande ståndsbroder med Sahlström. Det blir för representationen en fördel och för Anders Erikssons kommittenter cn ära; om han fortfarande kommer att representera Nordahls, Sundabls och Walbo härader. Lars Gustaf Andersson. i Torpane var en värdig sidokamrat till Anders Eriksson. Han hyste lika frisinnade åsigter, lika varmt nit för det allmänna bästa, lika öppen och sjelfständig karakter. Väl blandade han sig sällan i diskussionens tvister; men när han någon gång gjorde det, så var det rättfram och på sak gående. Hans. förmåga att utöfva inflytande bade också betydligtiökats. Lars Gustaf Andersson är högt förtjent att för tredje gången väljas till riksdagsman. Ephraim :Larsson i Fölkned var gammal, egenkär och utan något inflytande. Han kunde rata, men, utan sammanhang och : utan veran. Må något bättre ombud skickas i hans ställe från Kullings, Ahle och Wettle härader. Josef Smedberg gjorde sig föga bemärkt. Hans vilja, att följa det rättas målsmän, kan icke ifrågasättas; men hans förmåga att urskilja på hvilken sida han borde ställa sig var