sti jag. sällan. sett till och med under mina er nI sliga irrfärder i fjellöknarnes uendelige sorg to I vekkende. strekninger: Under zsallt. dett va I står en skock bluser i. min närhet och skrat 2 p tar högljudt åt en herre, som i sitt nit sprin otiger utefter linien, lik en rasande, och svänge ralsin hvita hatt i luften under ropetsaf de se fovivePimperatrice,, som skall antecknas in I La Patrie och de öfriga journalerna. Reg e-I net jagar in folket; solen återkommer sednare ooch Paris är sig likt. Och sig likt förble s-Å det (sedan ända till nästa epoken i det pågå ur I ende: kriget, med: undantag deraf att tricolo r-J ren och den piemontesiska fanan i flera da gå gar svajade från flera boningar. Till oci ww Imed i betslen på hästarne såg och ser ma! n denna prydnad. I sanning en allvarlig upp ;-1 fattning af befrielsekriget. i 1 Men i motsats titl allt hvad man talar on tt I att bifallsyttringarne: äro tillskapade, af rege ringens handtlangare och trots den Jjumhet ;, I hvarmed man ovedersägligen mottog den för k-sta underrättelsen om segern vid Magenta — I låt vara derföre att den härflöt ur en källa 1. bvars renhet man: ej fullt vill medgifva — å 1 oaktadt allt detta, så vill det dock synas son om regeringen: nu: emellertid sedan en tic -Å tillbaka tillvunnit sig en viss grad af popula fjritet. Personer, som sist jag var här frene itiskt häcklade hvarje regeringsåtgärd och som , J längtade efter en ny revolution, äro nu an -Htingen neutrala eller söka de till och mec t tyda allt ul det bästa. Någonting ytterst på: fallande är också för mig åtminstone — Fden ton af allmänt för. 2ede och frihet, son 3 ; ioa Hfvet, Paris se dnu råder i det hvardagliga ... Ve. 7 till. det yttre mera lyckligt och EN nu än förr. Man tyckes andas mycke. tare och äta sitt bröd med mera förnöjsamhet.., Men det. är emellertid knappast något i Paris som förefaller den oinvigde betraktaren så eget och. ofattligt som folkets frihet. Här gå hela svärmar af poliskarlar på trottoirerna. men ingen är i stånd att se dem göra annat än gå och liknöjdt se sig omkring. Kuska gräla, bluser-storskråla, pojkar slåss — för att icke säga mera — 1 gathörnen, ja de: är ganska vanligt att personer få ragla bliztfulla sin väg framåt midtför poliskonstaplarnes ögon, men tro icke att detta urva! af långa, grofva karlar röra en enda muskel försatt hindra sådant ofog. Nej, pass! Förste gången jag började mina promenader i Paris. var jag mycket omtänksam i min vandel, på det jag måtte undgå hvarje påminnelse aj dessa i:mina ögon fruktansvärda herrar; men sedan — utan att precist förekomma pirun eller på annat sätt bära mig ostädadt åt — har jag mången gång till och med vågat knuffa dem i trängseln, då de varit för breda i gången. Men hvad gör då en sådan herre? Kanske, tror du, är han insektsamlare och derföre tittar så stort i vädret och på väggarne. Åh, nej! Men tala fritt i politik med en person, som du icke känner, öch yttra missnöje med tvångströjan, så skall du få sc att dessa herrarvveta mera än du tror. Utan att känna ditt namn, mutan att fråga dig ett enda ord,.hitta de upp på ditt rum. följande morgon och underrätta dig att det är bäst dulemnar Pari8 med det snaraste, emedan du icke kan trifvas längre på ett ställe, der allting är: så dumt stäldt, . Och sådant är det, säger han, i hela Frankrike. Huru vet han då hvad du sagt, ty du såg ju ingen. poliskarl, då du talade? Jo, hemligheten är den, att dessa herrar hafva ett slags lösöron, som hänga sig fast vid folk af alla klasser och af alla nationer, ja vid sjelfva väggarne, och dessa förträffliga inrättningar återvända liksom Odins korpar med visdom till sina herrar. En sådan inrättning kallas en mouchard.: Folket känner också sin frihbetskatekes på pricken, ehuruväl de flesta budorden äro oskrifna. Att tala om kejsarens ben är t. ex. i densamma förbjudet; ty fastän något onaturligt korta, äro de dock kejserliga och derföre heliga. Att deremot på allmän gata blotta sina egna och visa dem i en visserligen naturlig, men just icke alltid den vackraste förkortning, det tyckes vara båda könen medgifvet, isynnerhet inom en viss ålder. Sedlighetens heligaste institutioner beböfva naturligtvis icke någon enda paragraf att åberopa till sitt skydd, då de offentligen förolämpas; ty. man har en kejsare, som är helig, och en regering, som är ofelbar etc. ete. Oaktadt jag således ingar lunda betviflar att polisen är ytterst vaksam och icke tillåter något slags politiskt kanstöperi eller annat tal än beröm om kejsaren och hans regering, så tyckes det dock nu råda, ett mycket bättre förhållande mellan folk och styrelse än hvad som var händelsen för ett par år sedan. Finge jag gissa, så skulle jag antaga att man, sedan sist jag var bär, å ömse sidor närmat sig hvarann:-parisaren bar: fogat sig beskedligt efter den högre viljans befallningar och har deremot sluppit en delaf det; för honom så förhatliga politiska tvånget. . Allt vittnar åtminstone för den oinvigde om. ett bättre förtroende än det jemmåerliga, som: egde! fum för blott ett par år sedan. : Polissergeanterna t.. ex. gingo då isojlerade: och. äfskydda såsom pestsmittade. Nu blanda de sig .med folket och skämta under fryntliga--miner, alldeles såsom andra menniskor. Sjelfva marseljäsen passar på tillfället och söker smyga sig in i Paris. Härom aftöneh hörde jagsen betydlig delaf densamma nfiikad i ett potpourri, som utfördes af en orkester på offentligt ställe. Det är mycket förs deng. som sett Paris under andra tider. För en svensk var det då en verklig pina att se den stackars parisaren med en aldrig hvihas An RR 0 ce ta I RA fre Tiga han) ER mm Ål 00 FA AD AS FE fr nt —— TR -— AN RR JRR RR — FR KR