STOCEHOLM den 16 Juli, Det ligger i Louis Napoleons karakter och i hans planer, attså -plåstra med: Europas sår, att de vid lämpligt tillfälle åter kunna upprifvas.Detta är hufvudsumman af de betraktelser, demi Berlinerbladet Volks-Zeitung anställer öfver den usla fredn, hvars brinfa tillstånd och hvars hufvudbestämmelser lådet förätsäger redan vid mottagandet af underrättelsen om den afslutande-vapenhvilan. j Då, efter slaget:vid. Magenta -— säger tidningen.—stadsmyndigheterna i Milano proklamerade landets-anslutande till Sardinien, och vi serforo; att parisertidningarne med tystnad förbigingo .denna sak, uttalade vi den öfvergelsen, att den, usla freden, var närmare än man trodde. Vi voro aldrig-af den tanken, att Louis Napoleon? önskar uppnå mera, än den diplomatiska företrädesrätten, att spela första fiolen på en europeisk kongress, på hvilken italienska nationen skall få sig tillmätt ensmula frihet och sjeltständighet; stor nog att framställa Frankrike såsöm välgörare, och liten nög för att ej stilla Italiens appetit. — Alla storartade planer och fantasier om napoleonism, om verldseröfring, om nationalitetsbevågenhet och revolutionär verldsbrand, som slughet, förbländning, idealism och blödig ångest i märkvärdig förvirring upprullade för--0ss, syntes oss såsom misstag om den mans politiska och sedliga karakter, som man stilltrodde utförandet af dessa än storartade, än dåliga planer. . Sakernas utveckling har -rättfärdigat denna vår uppfattning, och i dag :syhös denna åsigt göra sig allmänt gällande Kännetecknen för den; usla-fredens inträdarde äro af: åtskillig näåtur. De ärö dels fakta, som ingen Kan förneka, dels förhållanden,,som äro nästan lika så talande som faktay,-dels-officiela yttranden och kungörelser, som--.omisskänneligt förråda de ledande afsigterna... Fer !BEtt faktum är, att. i-början fredspartiet i IFratikrike var så, stärkt, ätt man from prefekterna måste . utfärda, förbud att motverka den krigiska sinnesstämningen: Ett faktum är, ätt Frankrike, ännu i slätetaf April, var villigt att ingå på en kongress, som erkände 1815 års fördrag såsom: -basiss.. Faktum är, att äfverr Sardinien sgifvit sitt bifall. till-denna basis. Faktiskt är,yatt Louis Napoleon: redan hade -grifvit den franska besättningen i Rom befallni,ig att. aftåga för att göra det möjligt för Östertike att-äfven-tillbakadraga sinatrup: er ur Kyrkostaten och: de. italienska hertiglönerna. —Vaktiskt är, att Frankrike först gick i fält då Österrike gjorde sitt anfall mot Sardinien. Fakviskt. är, att Frankrike först sedan detta-skettvi ltog .steget.att.genom ett.,nationallån och militärutskrifning sätva sig i stånd att föra krigete — o— — Man bar framställt alla dessa sakförhållanden såsom sluga, beräkningar, . för, atv. derigenom: bibehålla-fredens skenz Men: omsvi.äfven antaga möjlighetehaf en dylik slughet — fastän det är en ganska na. traktig slugnet. hvilken går så-långt, att ännw en gång låva af hela Europa bekräfta 1813 års fördrag. och likväl hysa planen, att. föra sett krig. mot dessa-fördrag oc; slå hela Europa i ansigtet — så tala dock förhållande va mot antagandet, att-Louis Napoleon menav allvarligt med en verklig mationel befrielse af .talien: Hur litet Louis Napoleon kan . ördraga ett verkligt nationelt och fritt Italien, de har han edan före italienska kriget.bevisat; . han RR hotelser bragte Sardinien. derhän,2! förbättra, eller riktigare försämra sin pressla, S :stiftning. Hela verlden inser, att ett nätionelt, fritt Italien skulle gifva dödsstöten åt imperialismens system och prefektstyrelsen i Frankrike, Kyrkostatens. . förhållanden : äro: ännu mindre egnade att möjliggörarenvVerklig lösning at den italienska frågan, utan att upphäfva påfvens verldsliga välde. -Clerus är så mycket ett stödför Louis-Napoleon i Frankrike, att than blifvit nödgad begagna biktstolen för a:t upprätthålla sig under den allmänna valrätten. Den, som ser de vridningar och vändningar, ibvilka den helige fadrens trogne.son och hela hans tross af skribenter måste göra för att: dölja den nesliga motsägelse, som r Italien ! framträder, måste medgifva, att en annan än: en usel fred, hvari Sardimien påtvingas ett: -konkordat, är omöjlig. Men medgifver man: detta, så måste man också tro att Louis Na-: spoleons kloka beräkning från början sett denna enda möjliga utgång och aldrig hade den ibonom pådigtade afsigten att föra kriget derhän, att det skulle blifva afgörande för Europa. Dertill komma ytterligare de officiella yttranden och tillkärnagifvanden, sora fullständigt ådagalägga att Lou s Napoleon under hela. kriget. fasthållit sin plan. att så hastigt som :möjligt sluta kriget ned Österrike .och göra tfreden så lätt som möjligt. Två hufvuddrabbningar hafva :bhittills blifvit levererade, begge segerrika för Frankrike. De hafva begge det karakteristiska atticke fransmännen utan österrikarne voro de anfallande, Till anfall utsände man ett par gånger Gari:baldis kår, hvars upplösning svårligen, : skulle Iha kostat Napoleon tårar. Då man i början anvisade denna flygande kår rollen af förlorad postering, så är det temligen karakteristiskt; att mean icke låter den ökas nu, då Lombardiet är fritt, och att man ej drager den till hufvudarmen, utan alltjemt håller den till sides är ännu mera betecknande; men att de officiella berättelser, som. man sänder till Paris, låtsa som om Garibaldi verkade på östra indiska halfön, är det mest betecknande; — hade icke sehweiziska depeseher meddelat underrättelse orm honom, så skulle man kunna tro, att han redan emottagit det dråpslag, söm begge de :krigföramnde makterna tillernat honom. RINNER ETT LOSER ETSASRA RAA SA