STOCKHOLM den 15 Ja, Ännu känner man ingenting närmare om motiverna till det-fredsslut, som så plötsligt ingåtts mellan tvenne motståndare, som syntes, beredda på en kamp uppå lif och död. Man känner icke ens, hvem som först föranledt vapenstilleståndet, som så hastigt ledde till fred. -Fransnaännen påstå, att österrikarne tagit det första steget, under det åter österrikiska, preussiska och till en del äfven engelska tidningar mena, att kejsar Napoleon gjort den första framställningen i detta hänseende. Det är emellertid temligen likgiltigt, hvem af dem som tagit initiativet, då en slöja ännu ligger utbredd öfver de verkviga inre motiverna till så väl. vapenstillestånd som fred. På gissningar och förmodanden härom skall det naturligtvis icke bli någon brist. Man kan sålunda å ena sidan anföra den sägnen, att Napoleon icke varit fullt sense med sin bundsförvandt, konungen af Sardinien, rörande syftemålet för hans italienska politik; att armen led förskräckligt gemom solhettan och sjukdomar, så att hospitalerna voro öfverfyllda; att han fruktade att han under påtryckning af det vevolutionära partiet icke skulle kuhna geNomdrifva upprätthållandet af påfvens verldsliga makt, samt att. fransmännen snart med anledning af det myckna ordandet om Italiens frihet skulle kunna taga sigför att med allvar tänka på sin egen frihet. ÅA andra sidan kunde man hänvisa på den oerhörda förlusten af menniskor, de hjelplöst förstörda (finanserna, den alltmera tilltagande jäsningen i det inre, som gjorde det till en nödvändighet för Österrike att beqväma sig till eftergifvenhet. På Sardinien och dess mening synes något afseende icke ha blifvit fästadt. MHVare härmed huru som helst, krigets resultater äro femligen gifna, och Louis Napoleon bar för andra gången förstått att, då han för sig lämpligt funnit, inleda ett plodigt krig. öch att sluta detsamma just då det tjenat honom tillräckligt för hans personliga syften och då det i sin vidare fortsättning möjligen skulle genom händelsernas utveckling kunnat komma -den europeiska folkfriheten till någo: gagn. Han har förvärfvat ett skimmer af krigisk ära och kan framstå såsom der der efter vunnen hufvuddrabbning dikteratfred; — det är honom nog. Hvad Sardiniens konung. statsmän och folk, hvad Italiens patrioter, som gladt hemburit gods och lif såsom offer för den nationella saken, hvad Toscanas och Modenas folk, som till följd af de klin:gande kejserliga proklamationerna så djupt ompromettefat sig i de regeringars ögon, som nu åter påtvingas dessa länder; hvad slutligen Kyrkostatens befolkning, som suckar och fortfarande skall sucka under ett förhatligt, af franska bajonetter upprätthållet prestvälde, skall tänka om en dylik metod för Italiens befriande — derom bekyrårar Louis Napoleon sig föga. Han har vunnit sitt syfte för ögonblieket; han låter sin officiella, besoldade -och beroende tidningspress besjunga sina hjeltedater och utbasuna herrligheten af. den nya italienska konfederationen, som icke blir någonting annat än ett legitimerande, ett fullständigt erkännande af den förbindelse, hvari Vsterrike stått till, och det inflytande det utöfvat på de smärre italienska staterna. Han skyndar sig från Italien, då han utan tvifvel icke är mycket hågad att.se uttrycken af de italienska patrioternas stämning, hvilken skulle kuöna ge sig luft på ett helt annat sätt än då han anlände, hgtidligen proklamerande sig såsom Italiens befriare. Särdeles beteckmande för hela ställningen är den i dag ingångna nyheten, att. sardinske ministerpresidenten Cavour, den nationella italienska rörelsens hufvud, fagi;vit sin ofek-dsansökning. Konung Vietor Emanuel kan icke afträda3 han måste svälja den harm, som är en nödvändig följd af den behandling han på sista tiden rönt af sin öfvermäktige bundsförvandt, och hoppas på bättre tider. I Tyskland och på börserna öfverallt i Europa skall freden helsas med förtjusning. På det sednare hållet skulle äfven den snöpligaste och för framtiden minst betryggande fred blifsvit mottagen såsom någonting storartadt och Hörträftligt. — Blotta underrättelsen om stilleståndet har verkat elektriskt på börserna: Vatumserknaden lifvades genast, och foudbörserna jubilerade: Alla papper, äfven de minst kre: diterade, stego. Snart skota tåde tyskarne .och börserna glömma den förfärliga harm, som de alltsedan den I Januari detta år hyst ot honom. som förut beprisades såsom samHsräddaren, sont tinder ett halft åra tid varit förbannad såsom fovolutionsmakare och förstörare af Europas lugn. men hvilKens klokihet och moderation nu åter skola bli ett älsklingstema. I Frankrike skall man, om ock med blödande hjerta, sjunga Te Deum, tacka Gud för den frukt, som skördats af den förfärliga utsådden at 100,000 menniskolk, som nedmyllats i den lombardiska jorden. Freden kom-. mer emellertid så hastigt ofvanpå det stora :Solferinoslaget, att den väl egnar sig att slå ikallt vatten i den hänryckning detta fram-. kallat, och sätta detsamma i.en mindre poetisk dager. När man ser detta resultat och tänker på denna förfärliga menniskoslagtning, så kan man icke gerna annat än intagas af afsky. Det är en. nedslående tanke, att på samma dag, då i London 30.000 menniskor församlade sig i kristallpalatset till en storartad musikoch kulturfest, störtade på ett annat sställe i Europa lika många menniskor, stympade, skjutna, nedsablade, ned till jorden, döfe eller döende. Solferinoslaget kommer, ) den belysning det nu erhållit, att framstå så