blef öfverste 1843 och förde armens venstra flygel i slaget vid Isly. År 1845, under en expedition emot en kabylstam, då 500 män, qvintor och barn togo sin tillflykt till. OuedRiahs grottor, hvarifrån de ej kunde utdrifvas, tände Pelissier upp eldar framför grottaris ifigångar, så att alla de derinne varande blefvo ibjälrökta. Detta ohyggliga dåd väckte den ytterligaste förbittring i Frankrike och afsky i hela Europa; franska kammaren klandrade det, och krigsministern, marskalk Soult, gaf formligen sitt ogillande tillkänna; men marskalk Bugeaud, som förde högsta befälet i Algeriet, tog skulden på sig, förklarade att Pelissier följt hans order, och skyddade sålunda denne. Följande året blef Pelissier befordrad till marechal de camp. Från 1848 till 1851 förde han högsta befälet i provinsen Oran. Sistnämnde år utnämnd till divisionsgeneral, fick han, efter general dHautpoul; förordnande ätt tillsvidare vara generalguvernör. Efter statskuppen beordrades han att organisera. den första expeditionen mot Kabylien, och i följd af hans anordn ngar intogs påföljande året den vigtiga positionen Laghuat. I Januari 1855 kommenderades Pelissier till orientaliska armen på Krim och mottog den 16 Maj befälet öfver densamma. Enligt kejsarens order begynte han genast forcera 9Sebastopols intagande, bemäktigade sig den 22 Maj en vapenplats mellan hafvet och centralbastionen, besatte Tschernajalinien, eröfrade den 7 Juni Gröna Mamelonen, men misslyckades den 18 Juni i sitt försök emot Malakofftornet, hvilket kostade mycket folk. Som bekant är, lyckades han den 8 September att intaga Sebastopol och blef d. 12:samma månad marskalk. af Frankrike. Efter fredsslutet tillförsäkrades honom en lifstidspension af 100,000 francs, hvarjemte gafs honom senatorsvärdigheten och titeln hertig af Malakoff. Sedan har han varit franskt sändebud i London tilldess att han vid italienska krigets utbrott återkallades för att bilda en reservarmå.