tremastade ångfartyg, 4 mindre tremastare och en brigg. ——— Doe franska marskalkarne. (Slut från lördagsbl.) Marie Bdme Patrice Maurice de Mac Mahon, född omkring 1807 i Autun, härstammar från en gammal irländsk familj, -som hade delat Stuartska familjens öden. Hans far var pär af Frankrike och personlig vän med Carl X. Sonen ingick 1825 i S:t Cyr och aflade sina första vapenprof under expeditionen till Algier. Vid Antwerpens belägring var han adjutant hos general Achard. 1833 blef han kapten, och i denna egenskap gjorde han åter tjenst i Afrika. Der utmärkte han sig genom dera lysande bedrifter ochs särdeles vid Konstantinehs stormning 1837. Sedan han haft befälet öfver en bataljon fotjägare och ettregemente af främlingslegionen, utnämndes han 1845 till öfverste och 1848 till brigadgeneral. I sistnämnde egenskap styrde han provinserna Oran och Konstantineh. Den 16 Juli 1852 blef han utnämnd till divisionsgeneral. Han befann sig i Paris -i disponibilitet då general Canrobert lemnade befälet öfver orientaliska armen på Krim. Kejsaren skickade honom kort derefter att taga befälet öfver Canröberts infanteridivision. När stormningen skulleTöretagas, gaf Pelissier honom det vådliga uppdraget att taga Malakoff-verken, som voro nyckeln till Sebastopol. Genom sina truppers oemotståndliga häftighet lyckades han inom några ögonblick att utföra sitt värf, att intränga i bastionen; och han svor att hålla sig der, antingen död eller lefvande.. Också motstod han i flera timmar ryssarnes förtviflade anfall, ända tills de, utröttade af hans kraftiga ihärdighet, beslöto att retirera. Han belönades för denna bedrift med senatorsvärdigheten och storkorset af hederslegionen. Sedermera har han varit styresman öfver Algeriet, till dess att italienska kriget kallade honow ånyo i fält. Segern vid Magenta förskaffade honom marskalkstafven och hertigtiteln. Adolphe Niel är född 1802. Vid 19 års ålder blef han intagen i polytekniska skolan och två år derefter i tillämpningsskolan i Metz. 1827 blef han löjtnant vid genikåren och 1833 kapten. Året derefter kommenderades han till Afrika, och 1837 tog han en lysande del i Constantinehs eröfring, hvarföre krigsministern lyckönskade honom och konungen befordrade honom till bataljonschef. Från den tiden räknades han bland de utmärktaste officerarne inom sitt vapen, blef öfverste 1846, deltog i expeditionen mot Rom 1849 såsom chef för genistaben och gjorde i denna befattning så stora tjenster, att han blef utnämnd till brigadgeneral och fick uppdraget att öfverlemna stadens nycklar till påfven i Gaeta. Vid återkomsten till Frankrike blef han chef för landtförsvarsdepartementets geniafdelning, ledamot af öfverkomiteerna för genioch fortifikationsväsendet samt af statsrådet och slutligen, den 30 April 1853, befordrad till divisionsgeneral. Under kriget mot Ryssland följde general Niel med expeditionskåren till Östersjön och förde befälet vid Bomarsunds belägring. Fästningens intagande belönades med titeln af kejserlig adjutant. I Januari 1855 skickades han till Krim för att inhemta och meddela kejsaren kunskap om armåns tillstånd. Han egnade några veckor åt en noggrann undersökning af de utförda arbetena och blef, sedan han meddelat kejsaren sina slutsatser, utnämnd till chef för geniafdelningen af orientaliska armån. I denna egenskap ledde han belägringsarbetena. Efter stadens fall erhöll han storkorset af hederslegionen. Såsom befälhafvare för en af italienska armåns kårer har han, såsom vi nyss erfarit, så väsentligt medverkat till den lyckliga utgången af slaget vid Solferino, att han hedrades med marskalktiteln. Amable Jean Jaques Pelissier är född den 6 November 1794 i Maromme af en hederlig landtbrukareslägt. Vid tjugo år kom han i militärprytaneet la Fleche, och två månader derefter till specialskolan i St. Cyr. Två dagar före Napoleons återkomst till Paris (Mars 1815) fick han anställning som underlöjtnant vid kungliga gardets artilleri.En månad derefter gick han med 57:de linieregementet till observationsarmen vid Rhen. Efter den allmänna afväpningen, som följde på Pariserfreden, egnade kan :sig med ifver åt militäriska studier, tog 1819 en lysande examen och blef derefter anstäld i kungliga generalstabskåren, som då organiserades. 1820 blef han löjtnant och anstäld i 35:te linieregementet, der hans bror var kapten. 1823 deltog han som adjutant hos general Grundler i interventionskriget på spanska halfön, hvarunder han erhöll hederslegionen och St. Ferdinandsorden. 1826 hade han uppdrag att afgifva en berättelse om lägret vid St. Omer. 1827 ingick ban vid kungliga gardet. 1828 blef han befordrad till kapten och gjorde då med general Durrieu fälttåget på Morea. Under expeditionen till Algier förvärfvade han sqvadronschefsgraden. Sedan gjorde han depöt: och garnisonstjenst ända till 1839. Sistnämnde år kommenderades han med öfverstelöjtnantsgrad till Algeriet och fann der under sexton år ett fält för sin verksamhet. Han var stabschef i provinsen Oran tre år. ou en