lade brefven på bordet och tog sin hatt för att gå. Se der bevisen på er vanheder, sir John Setlem, sade han. Förstör dem eller göm dem som en varning för framtiden, just som ni sjelf finner för godt. Jag har hållit mitt löfte; sök att återvinna aktningen för er sjelf, genom ett redligt uppförande för framtiden, och om dens förlåtelse, som ni grymt förorättat, kan vara af något värde för er, eller återskänka er sinnesfrid, så emottag den — jag ger er den gerna. Med dessa ord lemnade han rummet. Under fullkomlig tystnad genomläste bankiren uppmärksart hvarje bref, och sedan han förvissat sig att de voro originalen, kastade han dem i elden, som han omsorgsfullt örde i med eldgaffeln, tilldess den sista pap-persbiten var förtärd. Sedan detta var gjordt, tog han plats i sin länstol och försjönk i djupa tankar. Han var en af de menniskor, som länge tveka innan de våga sig in på brottets bana, men som; sedan Rubicon en gång är passerad, fullfölja sin väg både med slughet och djerfhet; ty icke blott hans hjerta, utan äfven hans nerver voro af jern, och under masken af skenbart lugn, dolde han ett passioneradt, högmodigt och hämndgirigt sinne. Han öppnade ett litet schatull af ebenholts, som stod på bordet framför honom, tog upp jen anteckningsbok derur, och skref några få rader, sDet är vederbörligen infördt, sade han. Harry Burg gäldenär åt sir John Seller, — gödset Burg-Hall och trettiotusen pund. Jag jär en mild fordringsegare. Jag skall icke låta honom öfverträfta mig i ädelmod; han skall få treårs betalningstid. Kassören inkom i rummet, just som han lade tillbaka annotationsboken i schatullet,