Slaget vid Solferino. Följande lifliga skildring af det stora slaget meddelas af Sigcles korrespondent och medarbetare, herr Edmond Texier, hvilken såsom åsyna vittne hade tillfälle att öfverskåda en del af slagfältet under början af striden. : Castiglione den 25 Juni. Här finner ni mig nu åter tillbaka i lägret. Jag lemnade Paris den 20 på aftonen, och i trots af resans svårigheter, isynnerhet från Milano, hade jag den turen att anlända till -högqvarteret den 24 På morgonen d. v. s i samma ögonblick som man örjade en af de största bataljer i detta århundräde. Hela den fransk-sardinska armen stod nu gent emot hela österrikiska armån. Slaget räckte oafbrutet i tretton timmar, och alltsedan de stora bataljerna under kejsardömet hade Europa aldrig bevittnat en så stor sammandrabbning, och Frankrike vunnit en så lysande seger. Detta slagfält, som sträcker sig ifrån Castiglione ända till Volta, hade af den nye generalbefälhafvaren, Schlick, blifvit utvisadt för kejsar Frans Josef såsom den gynsammaste punkt att kunna förkrossa franska armån. För detta ändamål hade sedan 14 dagar tillbaka och alltsedan drabbningen vid Melegnano fiendens alla åtgärder -haft till syfte: att draga våra trupper åt Castiglionesidan. Icke ett muskötskott hade man aflossat. Följda i hälarne af fransmännen och sardinarne, retirerade österrikarne alltjemnt utan att ens vända hufvudet tillbaka. Våra förposter befunno sig på högst en dagsmarschs afstånd från fiendens arriergarde; och man hade skäl till den förmodan, att Österrike skulle samla hela sin styrka inom den ryktbara fyrkanten, och att det beslutat ej mera utsätta sig för vådorna af en större sammandrabbning. Emellertid hade man i franska lägret vidtagit alla försigtighetsmått, i händelse österrikiska armön skulle besluta sig att göra ett yttersta försök innan den droge sig tillbaka på andra sidan Mincio; och när våra förposter den 24 kl. 3 på morgonen : plötsligen blefvo angripna, befunuo sig armens särskilta kårer grupperade kring högqvarteret och färdiga till batali. Man fattarför öfrigt lätt, så snart man tagit i betraktande fiendens fruktansvärdt stärka positidner, att den österrikiske öfverbefälhafvaren hyst den förhoppningen att kunna på en enda dag hämnas älla de sedan fälttågets början lidna nederlag. Man påstår att då general Schlick i går morsefrån höjderna vid Cavriana visade kejsär Frans Josef de dispositioner, som tagits för att försäkra sig om segern, skulle han hafva sagt: E. M. kommer nu att bevista en stor balalj, och söm jag hoppas en stor seger, I afseende på den ena punkten bedrog sig verkligen icke general Schlick. Kejsaren af Österrike har i. sjelfva verket bevistat en stor batalj. ——MOAADINIRSORRER NORR