Ng Ve KGTIpaUt UC TLTUTIIITTTA Villar LiSvElla, UCb VOILTG OG i Lund. utkommande. Svensk Kyrkotidning. Heder och ära åt denna tidnings redaktion! Måtte sämma tidning rätt allmänt läsas och behjertas! Talaren slutade med några ytterligare erinringar rörande de reformerta irrlärorna och kolportörsverksamheten. . Flera talare uppträdde ännu ytterligare i denna fråga, bland hvilka den märkligaste i försvarare af lekmannaverksamhetens sak var bataljonspredikanten Glasell. Han utlät sig: I Då en föregående talare, som uteslutande låtit alla 4 andeliga rörelser utgå från läroståndet, äfven i pietismen. ville se sitt påstående bekräftadt, torde jag få göra uppmärksam derpå, att. pietismen: på det innerligaste var -sammanvuxen med :lekmännaverksamheten. Spener, Francke, Rambach m. fl., som i ljuset H framdrogo reformatorernas för de konfessionella stri4 derna mer eller mindre glömda lära om det andeliga presterskapet och gåfvo denna lära en betydelse och ett omfång som densamma dittills icke egt, tilläto och understödde en lekmannaverksamhet och tiller3 kände den enskilte såsom lefvande. kristen frioch rättigheter i enlighet med hans höga stånd och kali lelse, Den förträfflige Bogatzky, hvars skrifter, för Jatt begagna ett uttryck ur: Fresenii Pastoral-Samlun-. gen; nu äro på moden, ehuru de också förrän nu egt H sitt fulla värde; vär en lekman, som utanför husfa4 derns och hemmets gränser lärde Guds ord, besökte 4 flera ställen gång efter annan och uppfyllde dem med Evangelii kunskap. Med en viss förkärlek, som lätt kan få utseende af skadeglädje, framhålles lekmannaverksamhetens skuggsidor, likasom denna verksamhet 4 också icke egde sina ljusa sidor, värda att: beaktas. Om de prester, som klaga så öfverljudt Öch bittert ä öfver lekmäns kärlekslöshet och högmod, åtoge sig dessa samt med kärlek och ödmjukhet sökte inverka Jpå dem, skulle den ofta med rätt öfverklagade brijsten hos uppträdande lekmän kunna fyllas och refvor botas, som nu deremot genom presternas misstanka och hårdhet till många själars skada alltmer förvärras. Är det sanning, att derest presten handhafver sitt: embete med trohet och gör en evangelisk predikares verk, lekmannaverksamheten skulle uppI höra, eller rättare, med mera vishet och i fullare å samklang med läroembetet då uppträda, så måste det ock vara en sanning, att skulden till lekmannaI verksamhetens brister och skuggor i främsta rummet återfaller på presternas eget köttsliga eller övisa förfaI rande. När prester gifva stenar i stället för bröd åt själar — och med stenar kunna aldrig de själar näras, som Kristus köpt med sitt blod — borde man i draga i betänkande att uppträda emot dem, som hafva bröd, kraftigt bröd, Herrans ord, att bjuda dessa själar på, som under legoherdars bristande själavård försmäkta och förhungra, likå får utan herde. Samt derpå, när-han ånyo hade ordet: Att den af mig från pietismens tidehvarf anförde Bogatzky varit S. M. kandidat, blir en sak för sig. Här är fråga om lekman och icke lekman samt om lekmän äro berättigade att uppträda eller icke. Att så binde ordet vid läroembetet, att en lekmannaverksamhet icke skulle kunna uträtta ens det minsta goda, vore att undergräfva vår evangeliska kyrkas evangeliska lära om embetet, ochpå grund af de åsigter, som på närvarande möte gjort sig gällande i fråga om läroembetet, torde jag för min ringa del få på det lifligaste protestera emot en dylik uppfattning, enär densamma skulle bana väg för ett påfvedöme, hvilket, om också lutherskt, skulle gifva kyrkan banesår icke mindre djupa än detromerska påfvedömet gifvit. Enligt den uttalade uppfattningen af läroembetet måste reformationen sjelf förkastas såsom ett lekmannaverk, då ju Luther i och med sitt utträde ur romerska kyrkan ej längre var prest utan en lekman, hvars ordinationsbref och doktorsdiplom följaktligen upphörde ätt gälla. Ifrån samma synpunkt skulle ju ock pietismens. stora folkrörelser (för attnu blott hålla oss vid dessa såsom oss närmast stående), de svenska -krigsfångarnes i, Siberien och Hauges i Norge beröfvas, sin andeliga prägel och sakna betydelse för sin såväl som för vår tid. Huru många herrkiga blad i Guds rikes historia, som vittna om en af Gud välsignad lekmannaverksamhet, skulle ej utryckas, om man endast ville godkänna det af öfverhet eller teologisk fakultet bemyndigade läroståndets verksamhet. Gamla Testamentet hade ett profetdöme vid sidan af det ordentliga presterskapet, och lika litet gamla testamentets kyrka deraf led; lider nya testamentets kyrka mehn af en lekmannaverksamhet; som .hvilar på kyrkans bekännelses grund och bär goda frukter, om man med enfaldigt öga och ej med fördomar pröfvar dem. Men profetskolan i gamla testamentet led gensägelse och förföljelse, som öfverflyttades på medeltidens vidt utgrenade lekmannarörelser; hvad under då att också i våra dagar sam-1 ma fiendskap yttrar sig och samma blindhet, i hvilken man i lekmannaverksamheten endast ser det onda som ordets fiende söker åstadkomma till förfång för det myckna goda ordets Herre genom lekmäns bekännelser och sträfvanden i alla tider och icke minst i våra sitt namn till pris uträttat. Om också lekmannaverksamhet rönte motstånd hos de flesta bland clerus, så såknades å andra sidan heller icke skickliga försvarare af lekmannaverksamhetens sak. På eftermiddagen andra prestmötesdagen uppläste biskop Björck sin berättelse. om det sig inom församlingen och läroverket tilldragit sedan sista prestmötet. På tredje prestmötesdagen diskuterades de vigtiga frågorna om folkets kateketiska undervisning och bibelns utläggning, om behandling af vilsefarande samt om kyrkotukt, om admission till nattvarden of dem, som ej kunna läsa innantill, om bästa sättet att gå till väga vid nattvardsbarns undervisning, .om folkskoleväsendet . samt om kontraktsoch sockenbiblioteker ; diskussioner, dem vi, då referaterna om desamma icke innehålla något synnerligt anmärkningsvärdt, icke akta af något intresse att meddela. Vi anföra endast, att uti sistnämnda fråga biskopen förmenade att man företrädesvis borde hafva dyrare böcker af sådana författare som Luther, Roos, Schartau m. fl., under det annars me? ningarne voro delade, huruvida sockenbibliotekerna borde öfvervägande, till en del eller alls icke innehålla religiösa skrifter. På eftermiddagen afhandlades frågor af flerahanda beskaffenhet, såsom om en: understödskassa för behöfvande prestenkor och barn, om pastoraternas klassifikation, om adjukternas och komministrarnes löner, om delning af ko trakterna, om tiden för nattvardens utdelanc om sjukbesök, om minskning af presternas vila bestyr m. f., hvarefter biskopen hemförlofvade prestmötets medlemmar med ett tal. hvilket besvarades: med. en still biskopen ställd versifierad tacksägelse af domprosten Wieselgren. : UTRIKE DANMARE. Fedrelandet och Dagbladet uttala den ö: skan, att allmänheten måtte uttala sin oj : emot danska truppers inblandning iP armer. — Dagbladet föreslår i detta allmänna folkmöten, och Feedrelan: ; derpå, ehuru det för sin del trott att opinion: VittFrinnnn hannat ata dammas PENOM Att ört.