Det vore orätt och otacksamt att förglömma, att, medan de stora politiska reformfrågorna under de tre lustrer, som konung Oscars regering varat, icke egentligen skridit det ringaste framåt, flera partiella-och isynnerhet i socialt-och ekonomiskt bänseende vigtiga reformer blifvit genomförda, hvilka göra detta tidskifte heder... Qvinnans lika arfsrätt och rätt till myndighet; skråtvångets afskaffande och införandet af näringsfrihet; mildringen i strafflagarne och förbättringarne i fängelseväsendet; husagans afskaffande;detmed stora steg gjorda närmandet till frihandelssystemet; försökem att stäfja bränvinsbränningens förderfliga verkningaår; — dessa och era andra saker skola för efterverlden bära vittne derom, att koHung Oscar varit en upplyst regent med känsla för menniskorätt och folkfrihet, om också icke hans väsende och karakter gjorde det möjligt för honom att uppfylla någon väsentlig del af de stora förhoppningar, hvarmed folket helsade honom vid hans anträde till regeringen. Konung Carl den femtonde; har i dag uppstigit på Sverges och Norges konungathron. I mandomens fulla och Kraftiga blomstringstid träder han i spetsen för tvenne folk, som, hörande till de äldsta nationer i Europa, dock ännu befinna. sig i frisk ungdomskraft och kunna hoppas på en: ärofull framtid, om dess ledare fatta sin egen och folkets sanna ställning; om de inse nödvändigheten för Skandinavien att bäfda sin plats i nationernas råd genom den kraft, som kommer af goda institutioner och ett ohämmadt framåtgående på frihetsutvecklingens och civilisationens bana. Konung Carl mötes vid sitt uppstigande på thronen väl af hvarje fosterlandsväns varma välönskningar, men deremot icke af några öfverdrifna förhoppningar. De öfverdrifter, hvartill man härutinnan förr gjort sig skyldig, haalstrat en viss: återhållsamhet; och omständigheterna äro för öfrigt ej egnade att framkalla någon optimism.. Måhända är detta på visst sätt en fördel för både regent och folk. Hvad man i alla händelser med tillförsigt bör kunna hoppas, är att konung Carl, från den öfver partier och kaster upphöjda ståndpunkt han såsom konung nu intager, inser att han icke kan ha något verkligt intresse, som är skiljaktigt från landets och folkets, att han öfverallt i det offentliga skall respektera heder och redlighet, då de uppenbara sig i handling och verksamhet, och att han äfven skall hysa aktning för den allmänna meningen, då denna förstår att med enighet och kraft göra sig hörd.