EN BLICK BAKOM KULISSERNA). AF J. F. SMITH. (Författare till Den siste af sin ätt.) FÖRRA DELEN. FEMTE KAPITLET. Ha! hvad är detta? Guld! För flera minuter, sedan den gamle tjenaren lemnat fummet, betraktade de båda ynglingarne hvarandra under tystnad. Ingendera kunde förstå orsaken till hans rörelse. Det är naturligt, sade Harold slutligen, att er mors porträtt skulle göra ett sådant intryck på den-gamle mannen: Det var synbart att han kände igen det vid första åsynen. Hans minne kunde säkert icke bedraga honom., Jag kan ej förstå det, svarade -hans gäst. Det är väl sannt, att jag ofta hört henne tala om er familj, menj aldrig på ett sätt, som kunde gifva mig anledning förmoda, att vi på något sätt stodo i någon förbindelse dermed.n . Det är mycket likt-er, sade Harold, i det han betraktade porträttet, och i går afton, å jag sammanträffade med er på gatan, öfverraskade mig ert utseende, såsom ett välbekant ansigte. Det intryck jag erfor var liksom då en obestämd erinran tränger sig inpå oss från ett halft förgätet fordom. Och dock, tillade han tankfull, hafva vi aldrig sett hvarandra förut. Aldrig! utropade Harry Burg med öfvertygelse. Jag har försökt att reda dessa föreställningar, fortfor Harold, men allt förgäfves. Se A. B. nr 148—152,