sjelf vågade han icke längre stanna i närheven af vattnet, utan lemnade hastigt parken. Under nära en timma gick han framåt gen. om gatorna, så försjunken i tankar, att han icke längre märkte sorlet af folkskaran, bullret af Wagnar och det skarpa ljusskenet, som nyss plågade honor Så Mycket. Det mäste hafva va vit något mer än besynnerligt i hans, utseende, 2tt döma efter den uppmärksamhet han väckte. Många, som skyndade framåt till nöjen eller! i affärer, saktade sina steg och betrakta 1e honom; och en, träffad af det bleka, själful, 2 ansigtet, den djupa melankolien i hans stirrana! ögon, det onämnbara uttrycket af lidande, so? hvilade öfver hela hans utseende, vände om och följde efter honom, ty en, bättre känsla I RYfikenheten hade blifvit väckt — deltaga de Vandraren stannade hastigt utanför en Iuvelerarebod, stack handen innanför vesten och! tog fram ett miniaturporträtt, infattadt i en. liten medaljong; han betraktade det ett ögonblick, strök hastigt en tår ur ögat och in-. trädde i boden. j Stackars karl! tänkte gentlemannen som betraktat honom; han behöfver sälja det. Följande ingifvelsen af en ädel natur, gick han efter honom in i juvelerareboden, Porträttet är mycket vackerty, hörde han köpmannen säga, just då han kom in; man i sanning, det har intet egentligt värde. Det är måladt af Isbay, sade Harry sorgset; och är min mors porträtt. : Jag skulle kunna gifva er tio shillings för guldet. Inte mera ? Icke en shilling), svarade bodens egare; det är utländskt arbete och har ej kontroll. Tio shillingsl tänkte artisten för sig sjelf. E vn måltid, och rum för en natt! Då vill jag hel ie att det blir begrafvet med mig. Han