plan skulle utföras den 19 Juni: Man äm: näde Höja lefverop för påfven,i det ögonblick då general Goyon for till messan, sämt, ihändelse ej det franska. partiet instämde 1 dessa lefverop, börja handgemäng med detsamma: Men anläggningen hade blifvit upptäckt, och general Goyon lätt en kordong fratska soldater. spärra den öppna platsen framför franska nationalkyfkan, under det liktidigt starka patrullet Utsändes på gatorna. Generalen blef som vanligt helsad af-det talrika, franska partiet, och hela den tillämnade demonstrationen uteblef. Man befarade likväl, att konflikten mellan de mot hvarandra temligen hätska partierna ej skulle kunna länge afböjas. Den 17 Juni skedde stor uppvaktning uti vatikanen, i anledning af årsdagen för Pius IX:s val till påfve. Diplomatiska kåren, ministrarne samt påfliga och franska officerare infunno sig dervid, Uti det svar, som den helige fadern afgaf på de lyckönskningar, som vid detta tillfälle hemburos honom, yttrade han, att tilldragelserna-både nära och fjerran. på denna dag icke ingåfvo honom några glada känslor. Han hade hoppats att kunna fira densamma under mera glädjande utsigter. Han bönföll fortfarande hos den högste om fredens återställande. Den 16 Juni hade 1200 frivilliga afgått från Rom till Toscana. För att sätta en gräns mot de tilltagande rymningarne utur de påfliga truppernas leder, har regeringen nu gifvit påfliga soldater af italiensk härkomst tillstånd, att de bland dem, som ej längre vilja förblifva under den påfliga fanan, utan efter mogen öfverläggning föredraga utländsk ijenst, få nedlägga vapen samt ega frihet att afgå till Toscana och Piemont. Rörande tilldragelserna :i Perugia berättas, uti en korrespondens till ?Indgpendance belge?, följande: Jag kan på det bestämdaste försäkra er, att de påfliga schweizertrupperna i Perugia tillåtit sig de oerhördaste grymheter. Sedan resningen var fullkorbligt besegrad, hafva de plundrat staden, skändat qvinnor och nedsablat en mängd värnlösa personer. Dessa fakta bekräftas genom officiella depescher. Perugia hade, efter tilldragelserna i Bologna, Ravenna, Faönza, Imola, Lago, Massa, Lombarda, Medicina och San Giovanni in Bersiceto, den 14 Juni slutit sig till nationalrörelsen. Ett utskott hade blifvit bildadt, och folket hade ropat: ?Lefve kriget! Lefve Victor Emanuel! Lefve Napoleon III !? Medlemmar af nämnde utskott gingo till påfliga 1egaten, mgr. Giordani, och tillkännagaf för honom, att Perugia förklarat sig för sjelfständighetskriget, Hvarpå legaten svarade, att påfliga regeringen skulle iakttaga den strängaste neutralitet. Derpå lät legaten kalla garnisonehs befälbafvåre, och frågade honom om han kunder förlita sig på trupperna. Hr Friggeri försäkrade, att han skulle upprätthålla lugnet. Emellertid lemnade legaten Perugia. I staden bildades derefter en provisorisk regering, med Cuardabassi i spetsen. Dessa voro de tilldragelser, som föranledde kardinalstatssekreteraren Antonelli, att sända ett regemente schweizertrupper till: Perugia, hvars omenskliga framfart derstädes här äfven blifvit skildrad.? Krigsteatern. Kejsar Napoleons dagorder, daterad Cavriano den 25 Juni, angående utgången af slaget lyder sålunda: Fienden hade trott sig kunna kasta oss tillbaka öfver Chiese. I hafven värdigt försvarat Frankrikes ära. Slaget vid Solferino fördunklar minnet af Lonato och Castiglione. I tolf timmars tid hafven I tillintetgjort 150,000 mans ansträngningar. Eder hänförelse uppehölls hvarken af fiendens talrika artilleri eller genom de fruktansvärda positioner, som han intog på en linie af 3 lieues, Eäderneslandet tackar er för ert mod och er ihärdighet; det begråter förlusten af de tappra som fallit under striden. Vi hafva tagit 3 fanor och 30 kanoner samt gjort 6000 fångar. Sardinska armån har med lika tapperhet kämpat emot öfverlägsna stridskrafter. Den är värd att stå vid er sida. Blödet är icke utgjutet onyttigt för Frankrikes ära oth storhet eller för folkens lycka. En officiell Turinerbulletin: meddelar detaljunderrättelser om slaget vid Solferino; Piemontesarnes hufvudstrid stod vid S:t Martino, der de genom under af tapperhet togo österrikarnes fruktansvärda positioner, som försvarades af öfverlägsna stridskrafter. En orkan förhindrade dervid soldaterna att hålla sig upprätta. Fransmännen hade med största tapperhet: eröfrat höjderna vid Solferino, fördrifvit fienden från San Martino och Goito samt tagit 5 kanoner; Segerns resultater godtgöra de svåra förlusterna. Pays säger sig från Cavriano hafva emottagit följande skrifvelse: Kejsaren höll sig den 24 midt i elden. M. Laney,som åtföljde H. M:t, fick en häst skjuten under sig, och två hästar dödades likaledes för eskorten af hundramannagardet: De faror, för hvilka kejsaren utsatte sig, ökade soldaternas hänförelse och djerfhet. Om slaget vid Cavrianao skrifver Kölnische Zeitung: Efter allt hvad vi hittills känna, hade österrikarne ämnat formligen öfverrampla de allierade. Sedan man utrymt positionerna vid Lonato, Mortechiaro och Castiglione och väckt tron på ett fullständigt återtåg bakom Mincio, hade dessa positioner genast blifvit besatta af de förbundna. Dessa hade echelonsvis uppställt sina trupper från Lonato ända till höjden vid Goito, der österrikarne ännu behöllo brohufvudet såsom utfallsport, och började så makligt laga sig i ordning, att deras linie var 21, mil lång och löpte arallelt red vägen från Mantua till Brescia. d midnattstiden mellan den 23 och 24 Juni förde kejsar Frans Josef, som dagen förut vm KR mr oo 7 KA AK vv — ML OO Me 0 MN pt LL gl EA EEE RT UD ch