Article Image
ee an Br kJ SÅ gr vr ne RR RR Är ge te RANN sjukdom, hvaraf Isberg aflidit, samt att de feberanfall Isberg under vistelsen i Samarang och resan derifrån sig ådragit kunnat innebära tillräcklig anledning till utbrottet af sjukdomen, hvars hastiga utveckling sedermera gynnats af det inflytande, som öfvergången från ett varmare luftstreck till ett nordligt och kallt derpå utöfvat. Man finner häraf att icke blott hr Cederschjölds intyg, att jag framkallat sjukdomen, utan äfven hr Nymans, att jag orsakat sjukdomens sså snabbt förlöpande decursus, blifvit af k. sundhetskollegium underkända. Deremot har k. kollegium förklarat att hvad som i afseende på Isbergs behandling låge mig till last sicke kan frånkännas all medverkan till påskyndände af sjukdomens utveckling och följaktligen äfven till den dödliga utgången deraf,. Som man finner har kongl. kollegium här yttrat sig icke huruvida hvad jag gjort haft någon inverkan på den dödliga utgången af Isbergs sjukdom, utan huruvida det kunde förklaras att hvad jag gjort icke haft någon sådan medverkan. Kongl. kollegium har således ställt sitt yttrande i sådan form, som om det icke vore åklagaren och målsegaren, hvilka skullc bevisa, att jag vållat Isbergs död, utan jag som skulle visa att jag icke vållat den. Det kunde derföre tyckas, som hade kongl. kollegium handlat på samma sätt som en domstol skulle göra, om den fordrade icke att åklagaren skulle bevisa ett angifvet brott, utan att den angifne skulle bevisa sin oskuld. Att kongl. kollegium icke begagnåt uttrycken i denna syftning inser jag alltför väl; kongl. kollegium har endast, på en begäran om yttrande huru pass tillförlitlighet hrr Cederschjölds och Nymans intyg egde, ansett sig böra noggrannt utmärka huru mycket af dessa måste strykas och-huru mycket kunde få stå qvar. Likasom derför kongl. kollegium i första och andra punkterna tydligt utmärkt, ätt kongl. kollegii yttrande, att Isberg dött af lungsot och att han AE redan före utresan haft anlag för denna sjukdom, icke står i strid med läkarnes intyg, har kongl:; kollegium, efter att i tredje och fjerde punkterna hafva upphäft allt det vigtiga af Täkarnes intyg, i femte: punkten velat utmärka huru mycket stöd dessa i öfrigt kunnat ega. Och då för dem ej funnits något positivt stöd, utan endast det negativa att de, i anseende till bristande sjukdomshistoria m; m,, ej äro direkt vederlagda, har yttrandet ej kunnat blifva annat än att icke ådagalagdt är att jag icke medverkat, till påskyndande af sjukdomens utveckling, ett yttrande, som, utan inflytande på min ställning i målet, åtminstone för hr Cederschjöld borde innefatta desto mindre tröst, som det måste läggas honom, hvilken sjelf uppgifvit sig hafva varit Isbergs läkare efter hemkomsten; till last att ingen sjukdomshistoria finnes. Ett ytterligare stöd för ofvan gjorda tolkning af kongl. sundhetskollegii yttrande kan hemtas derifrån, att kongl. kollegium sjelft i utlåtandet säger sig hafva i ändamål att bereda möjligaste fullständiga upplysningar infordrat professorn i patologisk: anatomi hr -baron von Däbens yttrande öfver orsaken till Isbergs död, hvilket yttrande, eget nog endast till en del i utlåtandet intaget och således ej ännu af rådhusrätten kändt, på sätt af härvid bilagda styrkta afskrift synes innehåller: att jungman Aug. Theodor Isberg aflidit till följd af den i venstra lungsäcken vid obduktionstillfället funna vahrsamlingen, hvars samband med eller oberoende af de i lungorna funna tuberklerna och kavernerna, i anseende till felande sjukdomshistoria för senare tiden af Isbergs lif och till obduktionsprotokollets ofullständighet, icke kan bestämmas:; samt att genom hvad emot kapteå F.J. Brogren under ransakningen förekommit icke finnes ådagalagdt, hvarken att han förorsakat den sjukdom, hvaraf Isberg aflidit, eller att han påskyndat den dödliga utgången deraf. Jag skrifver en förklaring till domstol och kan och bör ej öfverskrida ett visst utrymme. Det blir mig derföre omöjligt; då jag ej får skrifva en bok, att framdraga alla vidunderligheter, som under ransakningen trädt i dagen. Att vittnena skulle få vara fredade från verkningarne af den vagitation, som mot mig bedrifvits; var väl knappt att tänka på. Också har under målets handläggning blifvit till fullo styrkt, att då ett af vittnena, konstapeln Holmström, Sedan saken var anhängiggjord i poliskammaren, yttrat, att Isberg genom sitt eget lefnadssätt ådragit sig döden; två andra af vittnena, Hellman och Leverin, hotat Holmström med stryk af hvarenda sjöman, om han vågade yttra något sådart, äfvensom att Holmström efter förhöret förklarat, satt han, icke tordes yppa sanna förhållandet, al fruktan att de eljest skulle slå ihjäl honom. Vittntna Hellmans och Leverins nit har ej heller i andra afseenden förnekat sig. Så har Hellman, hvilken efter ett fall från märsen, dervid han svårt skadade sig, nio dagar vårdades på lasarettet i Sama rang, och vid afseglandet derifrån nästan döende fördes ombord, ehuru han låg till sängs i kajutan, vitt nat att han sett mig uppe å däck med en tågänd: slå jungmannen Isberg. Nu var likväl kajutanj:i skeppet Anna Charlotta bygd ofvan däck medingång akter ifrån. Det var således för Hellman en full komlig omöjlighet att från den plats;der han låg sjuk, hvarest ej något fönster fanns, se hvad son försiggick på däck. Leverin åter här berättat, at! han vid det s. k. uppträdet i Straat Sunda, som skal egt rum kl. 4 på morgonen, från storrån sett mig på däck slå Isberg med ett tolf tum långt och tvi tum tjockt vedträd-och att blod rann.ur Isbergs näsa Men i Straat Sunda, sex grader sydligt om eqvatorn, är detvid.den tiden på dygnet så stark skym ning, att från storrån Leverin icke kunnat se nägot slag utdelas på däck; än mindre blod flyta. Mer formodligen är det den moraliska öfvertygelsensom skärpt hans och Hellmans syn; likasoin hfr Cedörsehjölds och Nymans medicinska omdömesförmåga. Vidare utvisa protokollen hurusom notarien Carlst bjudit personer af besättvingen hem till:sig och efte verkstäld undfägnad med punsch hållit förhör med dem och derrvid fört protokoll, samt, hvad somon ligen är karakteristiskt, då ett vittne sedermera vid domstolen ej på ed intygat, hvad han vid nyssnämd tillfälle skulle, efter hr Carlstedts: memorialkladdår, berättat, åberopåt dessa mot vittnet och yrkat ati han måtte dömas såsom : menedare. Men hvarför kulle icke hr Carlstedt vara duktig han också, lika om hr Blanche, hvar och en i sin väg förstås. Slutigen har det inträffat, att under förhandlingarne vid ådstufvurätten ett afhördt vittne; skrädderiarbetarern Schragge, som i sitt vittnesmål omtalat ett slagsmål, Ivaruti ynglingen Isberg efter sin hemkomst varit los rätten anmält att tulluppsyningsmannen vid Danikstull. Pettersson, äfven hörd såsom vittne i målet. ill en annan person yttrat, att den, som talt om föenämde slågsmål, borde ha så mycket smörj ati an ej kunde gå, hvarföre Schragge, som bodde i amma hus som Pettersson, fruktade öfvervåld af enne. Förekallad och hörd, nekade Pettersson till n början, men då den person, till hvilken yttråndet illts, vitsordade Schragges uppgift, förklarade Petersson, under synbar förlägenhet, att han med det ttrande han kunnat fälla, icke haft någon ond afgt eller ville Schragge något ondt. Erinrar man g att hr Isberg är tullinspektor vid Danvikstull, så ommer man ofrivilligt att tänka på ordspråket om ker, som varit i säck innan de kommo i påse. Underkastar man vittnesmålen en närmare gratisking, så uppdagas dervid många omständigheter, väl nade att sätta dödsberättelsens, moraliska tillförtlighet i klar dag. Jag har redan visat, att enligt :nsamma slaget skulle gifvits i fören på fartyget, edan alla man voro på däck, ännu längre fram i ren: Men intet enda vittne vidkännes dessa förillanden. De fleste känna saken blott till följd af bergs berättelser, och de, som förmena sig veta ir hela tilldrågelsen skett, lemna uppgifter, som verensstämma, hvarken sinsemellan eller med bergs berättelse. Det visar sig, om man afiljer hvad som endast är Isbergs uppgifter och rad som lätteligen förklaras utan behof af nåmn spak, återstår endast att ett vittne, Ringholm, tt mig under resan vid ett tillfälle, som vittnet än Amt är hafen mått Clive of CI RE Te

27 juni 1859, sida 3

Thumbnail