Pt 2 arne an RE ARR ed Ren ar förlitligt och ömsesidigt fördelaktigt arrangement ej kan erhållas i Amerika än med Illinois-centralbolaget. Förhållandet emellan detta och jordköparen är nemligen så helt och hållet olika det, som existerar mellan den senare och spekulanten, hvilken, så snart köpet är afslutadt och första inbetalningen mottagen. frågar föga efter om den andra göres eller ej, men ser till och med hellre att den fördröjes, emedan han vinner mest på att återtaga och återsälja jorden; då deremot bolaget Tjust drar sin största vinst af ett ålldeles motJsatt handlingssätt; genom att nemligen utÅsträcka de följande betalningsterminerna från ett år till ett annat, lemnas nybyggaren tillfälle att använda sina medel till ett oafbrutet TJ uppodlande af sin jord. Orsakenär helt enkelt d den, att emedan denna! 704 mil långa: bana är, om jag så må säga, en lokal avenue inom staten, löpande norr och söder (i olikhet med nästan alla andra banor, hvilka löpa öster och vester, hvilkas vinst hufvudsakligen är af transittrafiken), . så. beror dess trafik förnämligast på befolkningens tillväxt och jordens. uppodling i statens inre, hvarigenom banan löper, hvilka omständigheter derjemte öka värdet å det än osålda landet, hvaraf intet ligger utom 15 mil från banan, och hvaraf ännu omkring 1,300,000 acres äro till salu, eller omkring hälften af grahtet 1850. — Genom att sålunda. förena det allmännas bästa med sitt eget, har detta bolag ibland få andra, äfven under dessa svåra tider, kunnat uppehålla sitt välförtjenta namn för ett öppet och rättskaffens handlingssätt, och försäkrat sig om de bästa garantier för framgång, under det att å andra sidan erfarenheten äfven i Amerika i allmänhet visar, att spekulanten, hvars mål är egennyttan på det. allmännas bekostnad, i allmänhet planerar sin egen, ruin. Må landsmannen — som, oaktadt den helsosamma utveckling industrien på senare år rönt i fäderneslandet, likväl föredrar ett alltid äfventyrligt och ofta misslyckadt försök att i Amerika finna en mera lönande utkomst — noga taga i betraktande fördelarne och olägenheterna vid köp af land i de särskilta nordvestra staterna, — jag säger nordvestra, emedan hit styra numera uteslutande emigranterna sin -kosa. Till den, som besitter medel för köp och odling af jord, eller för att deltaga i andra vinstgifvande företag, är mitt råd. derföre, att han vid sin hitkomst, obekant med språket och förhållandena här, ej låter sig förledas af samvetslösa spektlanter och ruinerade affärsmän, hvilka maskera de äfventyrligaste och ofta bedrägligaste företag under de mest gyllne förhoppningar om en: säker. och stor vinst, utan hellre till en början deponerar sina. medel i någon säker bank, rekommenderad t. ex. af svenske konsuln, och söker sig tjenst emot liten, eller till och med ingen ersättning, för några månader eller ett år, på landet eller i staden, för att erhålla den kännedom om språket och aftärslifvet, som är oundgänglig innan man är qvalificerad att börja på egen hand eller ens som kompanjon. Vi hafva all anledning hoppas en rik skörd detta år, hvilket också är det enda verkliga medel att åter animera affärslifvet, I sammanhang härmed har man också länge väntat alt med hvarje transatlantisk post få nyheten om krigets utbrott i södra Euröpa, och Som en naturlig följd deraf en ofantlig exporttrafik af lifsförnödenheter. Krigsnyheten anlände sistlidne tisdag och åstadkom en exempellös fluktuation i sädespriserna: hvetet t. ex. gick upp vid första underrättelsen från 160 till 173 cents. (säger tretton cents) per bushel, hvilket allmänt refuserades af de ursinniga säljarne i väntan på högre pris. Tjugofyra timmar senare hade varan fallit aderton cents och sedan oafbratet. visat en sjunkande tendens. New-York Times, anmärkte några dagar förut, rörande de stora förhoppningärne, som bygdes på kriget, och med anledning af folkets i trots af de, hårda tiderna tilltagande extravagans, att det i alla fall är ett fult göra att vänta på den döendes skor; att lefva i lust och öfverflöd, i hopp om attireparera sina stagheter genom att draga vinst af andra nationers missöden: Sex millioners import i veckan, säger Times vidare, må gå an. för. någon gång, men sex millioner i veckan den ena månaden efter: den andra förekommer den praktiske: betraktaren söm om vi rusade blindt in i en kris, än mera ruinös än den, ur hvilken vi ännu. ej kunnat. reda oss. Importlistan för sista veckan i April visar också, att af de sex millionerna nära åtta hundra tusen dollars vöro för juveler, silken, cigarrer och spirituösa. Såsöm ett exempel på denländu märkbara effekten af krisen må nämnas, att nitton Ocean-ångare från 1.500 till 3,000 tons drägtighet. ligga sedan halftannat år overksamma i Newyorks håmn. Med undantag af fem ångare, tillhörande Amerika, och omkring lika många hansestäderna; vär nu: hela der transatlantiska ångmarinen; i engelsmännens händer. I mån som de amerikanska ångarnes antal minskades, ökades de engelska, så att summan är densamnia. Vid krisens början var hela unionens sammanlagda statsskuld efidast omkring 300 millioner dolläfs, men deremot importörernas till de europeiska fabrikanterna (öfver deras export) omkring 500 millioner (att ej nämna.de hundradötals. mil-) lioner, som diverse enskilta bolag och korporationer äro skyldiga till England emot hög ränta). Under sådana omständigheter belöf-. ver också verkligen den anticiperäde? export-. trafiken blifva både liflig och långvarig. Mec Förenta Staternas outtömliga naturliga resurser. borde förhållandet vara raka motsatsen. Men mera måhända en annan gång i detta ämne, Med undantag af en serie af föreläsningar i verldsliga ämnen, har den förflutna vinterr varit särdeles fattig på oftentliga nöjen, hvil ken. omständighet likväl märkbart bidrog at utvidga de prata sällskapskretsarnes Iblan: föreläsarne förtjeba nämnas några, hvilkas nam: troligen äfven äro väl kända hemma, sison Horace Gruly, redaktör af New-York Tribune The Poet Editor D. T. Prentice, redaktö; af the Jöurnal, Louisville; Kedtucky; då.