och lukta skinka och smörgås, samt andra gången med icke mindre än fem skottar, hvilka endast väntade på en engelsman för att börja utbreda sig öfver sitt lands företräden. Till slut kastade jag mig förtviflad uti den sista mellanvagnen, utan att ens våga en blick framför mig. Det var sannolikt att lyckan skulle vara mig bevågnare än hittills, åtminstone borde den, efter all förutsättning, icke kunna skänka mig sämre sällskap än det som redan eng mig. Utom mig sjelf inhehöll denna vagn endast en passagerare: enung man af ett till alla delar gent-j lemanlikt yttre, om jag måhända undantager att hans kläder voro af misstänkt nyhet likasom hans hatt af en i ögonen alltför mycket fållandeil glans. Han läste Times, likväl icke så uppmärksamt, att han ej tillät sig en mönstrande blick på mig, som, då jag sköt nattsäcken under sätet! höll under min högra arm en skarp utkik på honom! När jag reste mig upp, var han åter fördjupad i — annonsspalterna. Förmodligen hade således gentle: mannen sina goda skäl att dölja sin talang för ob servationer. Endast den, som är i saknad af! plats) plägar sysselsätta sig med annonser, och att min res? kamrat icke befann sig i denna belägenhet, det såg jag bestämdt. Fans vite genus, ehvad det än måtte vara, hade längesedan blifvit utstakadt, och metspöet samt Guiden-, hvilka hade sin plats öfver havs hufi vud, vittnade om en upg man med förmögenhet, hvil: ken. hade för afsigt att tillbringa en sommardag vid förellströmmarne norrut. En omständighet, som in: träffade, just då tåget sattes i gång, ingaf mig den öfvertygelsen, att han måste vara advokat (och verk: ligen hade hans sysselsättning, såsom det; sedermera visade sig, någonting gemensamt med detta yrke), så mycket tydde densamma på snabbt omdöme och sin nesnärvaro. Under det den unge mannen lutade si ut ur vagnsfönstret, då trängen satte sig. i rörelse, blåste hans fina hatt utaf, hvarvid han, i stället för att snopen sitta ner och antopa både Gud och djef: vulen, grep hattfodralet och slungade det efter det förlorade föremålet. På mitt hattfödrals, förklarade han till svar på mina förvånade blickar, står min adress i Edinburgh, men icke i min hatt. Det förra är af ringa nyttå utan den sednare. och sannolikt är, att, då vi knap past hade hunnit lemna stationen, innan olyckan hän: de, båda blifva igenfunna och befordrade till. mig med nästa träng.. bira Här var således ett original; Ett stort undantag från de fyra femtedelar af. menniskoslägtet, son resa i första klassens vägnar! Jag lyckönskade mi; vid tanken att hafva försäkrat mig om ett så 10i vande sällskap, synnerligen sedan jag, på sätt nämd är, nödgats undfly ett par andra tillbud, Mån buro kän ni veta, ansätte jag honom, eme dan jag icke hade något annat att säga och beslu