deles icke träffats någon öfverenskommelse — så framt intet lagligt beslut om röstgrunden anses ha kommit till stånd — att vi svårligen se huru dem förutan ett val skall kunna ske. Den kinkigaste punkten — antalet af namn på hvarje valsedel — har man på vissa håll trott sig komma ifrån på det sätt. att man velat taga för afgjordt, att, så suart ingenting särskilt derom bestämmes, hvarje valman skulle rösta på tio kandidater; men vi fråga: på hvilken lag skulle en sådan åtgärd stödja sig? Visserligen icke på grundlagen, som derom ingenting stadgar. Icke heller på gammal häfd; ty tillförene valde hvarje klass ett visst antal representanter, samt deras elektorer gemensamt tre, riksdagsmän af magistraten. Vill man verkligen drifva det påståendet, att af gråndlagsstadgandet sjelf; mant följer, att hvarje valman skall rösta på tio kandidater, så förklarar man på samma gång hvårje kretsindlning, äfven den nu vil: korligt beslutade, vara emot grundlagen stridande. Och så länge man icke det gör, lärer det få anses oundgängligt att, i afseende å denna vigtiga del af sätter för vals förrättande härstädes, åvägabringa en öfverenskommelse, som vunnit regeringens sanktion; innan något val kan ega rum,